Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Ja, det är en fantastiskt god utveckling när det gäller barncancervården. Barn och föräldrar brukar berätta om att de får det bästa omhändertagandet. Men de berättar också att nästan allt stöd försvinner när barnet blir 18 och hamnar på vuxensidan. Det är en av de saker vi kommer att fokusera på: att få en bättre övergång från barn till vuxen för den som är just drabbad av cancer. Det handlar också om behovet av rehabilitering, som ibland kan vara livslångt. Vi behöver säkerställa stöd till barn, och kanske även till föräldrar, på ett bättre sätt än i dag.

Vi kommer förstås att ta stöd i det arbete som EU har gjort med den europeiska cancerplanen. När EU gjorde sin sammanställning över länderna för ungefär ett år sedan kom vi väldigt väl ut i den. Vi ligger långt fram, men de problemområden vi har behöver vi jobba med. Det handlar om att vi inte når alla barn och alla familjer. Det finns stora skillnader beroende på vem man är och var man bor. Detta behöver vi jobba med framöver, och det kommer vi att återkomma till.