Herr talman! Lagen om tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige är en lag som förhoppningsvis aldrig kommer att behöva användas.

Varför är det då så viktigt att vid en liknande kris som den som inträffade 2015 ha möjlighet att kontrollera id-handlingar på dem som reser in till Sverige? Det är en rimlig fråga.

Givetvis handlar det om att upprätthålla den allmänna ordningen och att bemöta faror för rikets säkerhet. Men det handlar också - och det är viktigt - om att förhindra framväxten av ett skuggsamhälle. Vi vill inte ha skuggsamhällen i vårt land där människor utnyttjas, bara för att de står utanför samhället. Ingen myndighet vet att de existerar, ingen myndighet ställer frågor och ingen myndighet säkerställer skydd och hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Lagen behövs. I den bästa av alla världar hade det inte funnits något behov av lagen, men med erfarenhet av vad som hände 2015 vet vi att om det händer igen måste vi hantera det bättre nästa gång.

Vi var inte förberedda 2015, och vi togs på sängen. Det krävdes då att man tog fram en tillfällig lag, och den antogs 2015. Det var en lag som gav berörda myndigheter rätten att kräva att transportörer skulle kontrollera identiteten på dem som kom till Sverige från en annan stat. Det gällde då, liksom nu, buss, tåg och passagerarfartyg.

Anledningen till att man ville ha kontrollerna, alltså av identiteten på dem som kom till Sverige, var som jag nämnde tidigare att det annars fanns fara för den allmänna ordningen eller fara för den inre säkerheten. Man kunde helt enkelt inte kontrollera asylmottagandet, och det blev överbelastat och svårhanterat. Man ville veta vilka som hade skyddsskäl, vilka som inte hade för avsikt att söka asyl och vilka som inte ens hade rätt att resa in i Sverige.

Jag är medveten om den frustration som till exempel de boende i Öresundsregionen upplevde 2016-2017, när man behövde visa legitimation för att man skulle åka till och från jobbet eller till och från sina lärosäten. Jag är medveten om den frustration som man upplevde då med den extra tid resandet tog på grund av alla kontrollerna. Jag tar för givet att om lagen, mot förmodan, måste sjösättas och användas igen har det tagits fram direktiv, bestämmelser eller förordningar på hur detta ska lösas så att de boende inte drabbas.

En fråga som de som är kritiska till lagen bör ställa sig är följande: Är det inte bättre att staten stiftar lagar som i god tid förklarar vad som gäller när eller ifall det blir en kris?

Varför göra som 2015 och stå oförberedd och snabbt tvingas ta fram åtgärder som ingen kunnat förbereda sig på? För mig är det en viktig princip att statens åtgärder är förutsägbara. Den här lagen gör Sveriges agerande i en krissituation mer förutsägbart för dem som står i främsta ledet och initialt kommer att hantera krisen när eller om den kommer.