Fru talman! Det är kul att få stå här i denna sena timma och diskutera skog. Ett fantastiskt spännande ämne!

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det kan jag göra med ganska stor stolthet, eftersom nästan alla av dem tas upp i skogsutredningen eller den kommande artskyddsutredningen. Sedan finns det någon reservation som vi gärna kan låta vila i frid utöver det.

I Sverige har vi någonting som kallas för Skogsbarometern. Det är en årlig undersökning som Kantar Public utför. En av frågorna där är: Vad betyder mest för ditt skogsägande? När man hör debatten i samhället, i denna kammare eller var det nu är låter det ofta som om det viktigaste med att äga skog är pengar och att ha så stor avkastning som möjligt. Du ska avverka så mycket som möjligt så att du får så mycket pengar som möjligt - så tycker jag att det låter i den allmänna debatten.

Men i de svar som har kommit fram är det absolut viktigaste känslan av att äga skog. Andelen som svarar så är fyra gånger så stor som dem som svarar att det viktigaste är en god löpande avkastning. Äganderätten är alltså helt central. Känslan av att äga någonting som du sedan förvaltar och sköter efter bästa förmåga ligger på första plats.

På andra plats ligger god långsiktig investering. Där handlar det förstås om pengar och en placering av pengar, men det är verkligen inte fråga om några snabba klipp, som det också låter som i debatten ibland, utan det är en investering över generationer. Det är väldigt sällan den generation som planterar är samma generation som sedan får avverka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

På tredje plats kommer jakt och rekreation, som vi hörde här tidigare i något av anförandena: att vara ute, jaga, plocka bär och svamp och så vidare.

Först på fjärde plats kommer god löpande avkastning.

Äganderätten är helt central. Det har vi hört flera gånger. Men tyvärr är den under ständiga angrepp både från EU och på nationell nivå från olika aktörer. Vi har verkligen ett hästjobb med att skydda, bevara och stärka äganderätten.

Som ett led i detta har regeringen lagt fram direktiv till en utredning, En robust skogspolitik som ser skogen som en resurs. En del i arbetet är att utvärdera skogspolitiken, givet de förändringar som har skett sedan 1993 när skogsvårdslagen kom.

I den text som finns om lagen som kom 1993 framgick att utbildning och rådgivning skulle innebära att vi kunde klara oss utan politisk detaljstyrning. Det var tanken. Den är jättegod, men vi har sannerligen inte hamnat där att vi klarar oss utan detaljstyrning i skogen. Som vi också har hört i debatten var frihet under ansvar devisen när den lagen togs fram. Man hade alltså en tilltro till skogsägarnas ansvarskänsla. Den tilltron måste vi komma tillbaka till, och det är där vi ska vara i skogspolitiken.

En annan del av utredningen gäller att utveckla skogspolitiken för att möta de utmaningar som kommer i EU:s skogspolitik och utveckla arbetssättet för Sveriges fortsatta arbete i EU vad gäller de skogliga frågorna. Vi måste verkligen steppa upp, fru talman. Precis som Malin Larsson sa i ett tidigare inlägg är skogen nationell kompetens. Det är vi nästan helt eniga om i kammaren. Men ändå är EU ute och fäktar i skogsfrågor gång på gång, trots att de inte ska göra det. Skogen nämns inte med ett ord i EU-fördraget, och därmed är den nationell kompetens. Vi måste snarare klara jobbet på hemmaplan och utbilda EU-institutionerna i vad skogsbruk faktiskt är.

Fru talman! En annan del gäller hur vi rapporterar. Vi måste få fram ett enhetligt system så att vi rapporterar lika. På det sätt som det sker nu blir det att jämföra äpplen och päron.

Fru talman! En annan oerhört viktig del handlar om förenklingar för den enskilda markägaren. Det gäller till exempel att överväga alternativ till avverkningsanmälan och anmälan för samråd. Det handlar om hur beslut inte ska kunna överklagas till flera olika instanser. I dag kan ett beslut överklagas till både allmän förvaltningsdomstol och till mark- och miljödomstol samtidigt.

Kunskapskraven har tagits upp tidigare. Där måste vi verkligen tydliggöra vad som gäller och underlätta så att inte skogsägaren råkar ut för oproportionerliga kostnader och ett enormt kontorsarbete. Vi har tidigare sett en del formulär som har skickats hem till skogsägare, och det är helt vansinnigt vilka förväntningar som finns på den vanliga skogsägaren. Det räcker inte bara med att vara biolog, utan det krävs än högre utbildning för att klara av att fylla i formulären. Detta visar att vi verkligen har kört i diket, och det är därför vi måste göra ett omtag.

Precis som vi har hört tidigare måste det ske en förenkling av avverkningsanmälan för enskilda, alltså brukningsenheter som ägs av privatpersoner. Vi måste se över om det inte går att höja gränsen för undantag från ett halvt hektar upp till fem hektar. Det här är återigen, fru talman, ett steg tillbaka mot grundtanken i lagen 1993 där man litar på skogsägaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

I en av mina repliker nämnde jag att man ska se över både mätbarhet och uppföljbarhet i miljökvalitetsmålen. Man ska effektivisera miljömålsarbetet. I miljömålet Levande skogar finns tyvärr en del preciseringar och indikatorer som allt fler forskare är överens om inte kan nås. Även om all mänsklig verksamhet skulle upphöra på jorden i 100 år når vi inte målen. Då är frågan om målen är ställda på ett riktigt sätt. Vi måste sätta upp mål som är nåbara. Vi som har börjat vår bana i kommunpolitiken har fått höra om målstyrning. Där är det jättetydligt att mål måste vara nåbara, och där är vi inte.

Jag ser fram emot det arbete som ska göras, och jag ser fram emot att en "superutredare" har fått uppdraget, nämligen Göran Enander. Ingen seriös aktör ifrågasätter hans kunskap och kompetens: doktor, docent och professor i skogsskötsel. Det kommer att bli otroligt bra.

Jag noterar att min talartid tar slut alldeles för fort. Slutligen vill jag ta upp den fråga som inte är med i skogsutredningen, just för att vi måste gå fortare fram. Det är artskyddet. Det är därför de ligger i två delar. Om artskyddet hade legat med i utredningen hade den tagit för lång tid.

I december var jag på studiebesök i Jämtland, och jag besökte ett sågverk som under hösten hade stått still i flera dagar på grund av timmerbrist. Det låter verkligen märkligt att det kan vara timmerbrist i skogslänet Jämtland. Det berodde på artskyddet. Det var alltså så pass många förväntade avverkningar som inte hade blivit av på grund av att artskyddet hade tickat in, och därmed blev det stopp. Så kan vi inte ha det. Därför görs detta i ett eget spår så att utredningen går fortare.

Fru talman! Jag avslutar, även om jag hade mer på min agenda.

(Applåder)