Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för klargörandet att Miljöpartiet i grund och botten är ett parti som i alla fall är positivt inställt till gruvnäring! Det är glädjande att höra.

Under den förra mandatperioden hände dock ingenting så länge Miljöpartiet satt i regeringsställning. När näringen gång efter annan konstaterade att det fanns problem och hade tydliga önskemål på politiken hände ingenting. Vi rasade i rankning, och man pratade om det cirkulära. Faktum är att det cirkulära bara är en liten del av lösningen.

Vi har en befolkning i världen som ökar, och dessutom ett välstånd som ökar. I väldigt många länder kommer man ur fattigdomen, vilket vi ska vara tacksamma för. De vill ha samma standard som vi, vilket gör att behovet av jungfruligt material de facto ökar, även om vi är duktiga på att återvinna.

Vi kan inte gärna återvinna exempelvis Frihetsgudinnan eller Eiffeltornet. Det finns en massa metall och mineral som är använt i dag i applikationer och konstruktioner som vi inte rår på. Hur tänker sig Miljöpartiet en framtid där det cirkulära så tydligt understryks som en del av lösningen?

Det är klart att vi ska använda det som vi tidigare har använt ännu en gång eller så många gånger som möjligt - detta har vi ett moraliskt ansvar för att göra. Men är det inte lite att slå blå dunster i ögonen på folk att hävda att det är lösningen? Industrin själv säger ju att det inte är lösningen. Det är nästan gratis för dem att återvinna det som redan finns ovan jord, så det är inte så att industrin motsätter sig återvinning. Men det är inte hela lösningen. Hur tänker Miljöpartiet kring detta?