Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation som Miljöpartiet har i detta betänkande.

Detta är en skrivelse som kommer årligen till riksdagen, och den blir mer och mer relevant för oss ledamöter, framför allt i justitieutskottet, att begrunda och läsa igenom lite mer noggrant. Anledningen till att den blir mer och mer relevant är förstås att användningen av hemliga tvångsmedel har ökat och fortsätter öka, av lite olika anledningar.

Den kanske viktigaste anledningen är den tekniska utveckling som sker på snart sagt alla områden. Exempelvis kameraövervakning är i dag något helt annat än det var för tio eller tjugo år sedan. Det finns också bättre möjligheter att avlyssna än det funnits tidigare, liksom att komma in i teknisk utrustning och liknande.

Ett annat skäl, herr talman, är naturligtvis att den grova brottsligheten har ökat på ett sätt som har gjort det viktigare att komma åt den. Vi har också en tystnadskultur som har brett ut sig på många ställen, där människor som blivit vittnen till brott inte vill eller vågar vittna. Det är därför viktigt med teknisk bevisning för att kunna klara upp brott som begåtts och fälla dem som har begått dem i domstol.

Herr talman! Vi har med tiden från riksdagen, med regeringar av olika färg, gett fler verktyg till polisen och sänkt trösklarna för när de kan komma i fråga för användning. Fler är också på gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022

I höstas debatterade jag med justitieministern om en interpellation som handlade om ett förslag från min sida till kompensatoriska åtgärder när tvångsmedelsanvändningen ökar. Syftet skulle vara att öka integriteten eller helt enkelt kompensera för bristande integritet när staten använder tvångsmedel. Jag frågade bland annat om Strömmer, Justitiedepartementet och regeringen skulle kunna tänka sig att utveckla den här skrivelsen framöver. Han avfärdade inte detta utan skulle ta med sig och överväga det. Jag vill i detta sammanhang påminna om att detta är ett medskick regeringen gärna får fortsätta begrunda.

Den här skrivelsen har utvecklats över tid, och det är bra. Men jag tror att det finns anledning att utveckla den ännu mer framöver, i och med att detta är något som används mer.

I den följdmotion som vi från Miljöpartiet har lagt fram har vi också ett konkret förslag till hur detta kan gå till, nämligen att Åklagarmyndigheten ges i uppdrag att ta fram statistik över hur många som får underrättelse om att de har blivit föremål för tvångsmedel. Det finns olika sätt att få reda på detta.

Det kanske vanligaste är att det blir uppenbart i domstol. Men i de fall där tvångsmedlen inte har räckt till eller - kanske ännu viktigare - det visar sig att personen var helt oskyldig borde man enligt min mening ha rätt att vid något tillfälle i efterhand få reda på att tvångsmedel använts. Huvudregeln är att så ska ske. Men det finns ingen statistik på Åklagarmyndigheten över hur många de meddelar.

I betänkandet finns statistik över hur många ärenden som går till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Vi kan få reda på om det gått rätt till eller inte när det gäller berörda personer, men det kan mycket väl vara så, herr talman, att själva beslutet om att använda tvångsmedel i sig var riktigt men det ändå visade sig att personen i fråga var helt oskyldig. I sådana fall borde man få reda på att man utsatts för detta.

Den tidsgräns på ett år som i dag finns borde enligt min och Miljöpartiets mening förlängas betydligt. Den är nu ett år från det att förundersökningen lagts ned. Jag menar dock, herr talman, att intresset hos den enskilda individen av att få reda på detta är stort även om väldigt lång tid behöver förflyta, av olika skäl. Det kan handla om sekretesskäl eller annat som har med rikets säkerhet, polisens metoder eller annat att göra. Men intresset, herr talman, blir inte mindre för att lång tid har förflutit, utan detta är något man borde ha rätt till även om mycket lång tid passerat.

Med detta yrkar jag som sagt bifall till reservationen.