Herr talman! Regeringen delar den oro som har uttryckts av många politiska företrädare, inte minst i EU och USA, om vad som nu pågår med markoffensiven i Rafah. Merparten av Gazas befolkning har tagit sin tillflykt till Rafah. Det finns inga säkra platser för dem att ta sig till i Gaza, så en större militäroperation i Rafah skulle i det här läget ha en mycket stark inverkan på en redan oerhört utsatt humanitär situation, inklusive mycket höga civila dödstal. Detta är något som regeringen har uttalat, och det gör jag också här i kammaren.

Håkan Svenneling försöker sig på en historierevisionism som man verkligen behöver fundera över när man säger att Sverige inte ställde upp på principen om eldupphör i ett mycket tidigt skede. När vi hade en situation där FN:s generalförsamling skulle ta ställning till detta i höstas fanns det två resolutioner på bordet, en kanadensisk och en jordansk.

Den kanadensiska innehöll tydliga referenser till Israels rätt att försvara sig och fördömde Hamas som en terrororganisation, och den röstades ned. Därefter fanns det ett jordanskt förslag, vilket vi inte ansåg att vi kunde ställa upp på eftersom dessa referenser inte fanns där. Sverige röstade alltså för den första resolutionen, så försök inte, Håkan Svenneling, ge intrycket här i kammaren att Sverige inte var för ett eldupphör. Det var alltså skillnaden.

Vad som sedan hände var att det kom en ny resolution till FN:s generalförsamling den 12 december, som innehöll dessa referenser och som krävde ett omedelbart eldupphör av humanitära skäl. Den underströk alla parters ansvar för att skydda civila och möjliggöra att humanitär hjälp når civilbefolkningen i Gaza. Denna resolution röstade Sverige naturligtvis för eftersom det är vår politik.

Det fanns alltså en skillnad mellan de två första resolutioner som lades fram, och detta föranledde regeringen ställningstagande.

(Applåder)