Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till vår reservation 2 avseende vapenamnesti.

Vårt land plågas och har plågats under en längre tid av en sällan skådad omfattning av sprängningar och skjutningar. Brottsoffer och anhöriga får sin tillvaro raserad. Lokalsamhället påverkas. Tryggheten försvinner när våldet i realiteten kommer och upplevs komma allt närmare in på skinnet.

Specifikt skjutvapenvåldet sticker markant ut i en utveckling där våldsbrottslighet och många andra brottstyper sjunker i statistiken. Forskning och myndigheter står delvis handfallna inför orsaken till att situationen i vårt land sticker ut jämfört mot den i liknande länder.

Vi kan konstatera att det finns en gemensam nämnare i det här sammanhanget, och det är vapnen i sig. Det dödas nästan en kvarts miljon människor om året av skjutvapenvåld på vår jord. Av dem är det 40-60 fall som inträffar i vårt land. Det är 40-60 fall för mycket. För den kvarts miljon människor som förlorar sitt liv innebär det naturligtvis en enorm tragedi. Det är ett liv som avslutats i förtid och ett samhälle som på många sätt aldrig hämtar sig.

Ett effektivt arbete för att få bort de illegala vapnen från vårt samhälle är avgörande för om vi ska kunna lyckas med målet och utmaningarna att stoppa våldet på gator och torg. Kriminologprisvinnarna Cook och Zimring från USA har gjort en omfattande och evidensbaserad forskning. De beskrev att det just handlar om vapnen och tillgången till vapnen. Det är avgörande för om man ska lyckas med arbetet mot våldet.

Vi ser även i vår egen nationella statistik att exempelvis användandet av automatkarbiner leder till att vi har betydligt fler som blir "skjutna" som inte är måltavlan för skjutningen. Det innebär naturligtvis att vi på olika sätt behöver se över och skruva i vapenlagstiftningarna.

Vi behöver självklart ha repressiva åtgärder där det är lämpligt och brottsförebyggande insatser där det är lämpligt. Ett sådant brottsförebyggande arbete kan handla om att man ger en vapenamnesti.

Jag delar Sten Berghedens uppfattning att det i grund och botten inte har varit speciellt många vapen som har kommit in vid de tidigare amnestierna. År 2018 fick vi in ungefär 12 000 vapen. Av de 12 000 vapnen var huvuddelen sådant som människor hade ärvt eller som de hade hittat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Vad som har hänt sedan 2018 är att vi kraftigt har höjt straffen för olaga vapeninnehav och grovt vapenbrott. Det innebär naturligtvis ett helt nytt läge även när det kommer till amnestin. Vårt förslag innebär ett test för att se hur mycket människor är beredda att riskera för att gömma exempelvis en pojkväns eller en släktings vapen i ett källarförråd eller i hemmet. Nu avgörs det i mångt och mycket. I det sammanhanget kan man också säga att vi för att få in vapnen behöver ha ett utökat stöd till anhöriga när de så småningom lämnar in vapnen.

Jag vill avslutningsvis snabbt påpeka att det i ett europeiskt perspektiv finns ungefär 640 000 vapen anmälda i Schengens informationsdatasystem. De flesta av dessa vapen har varit legala under en kortare period vid något tillfälle. Men de kommer naturligtvis att kunna användas i illegala sammanhang så småningom.

Vi har ett enormt mörkertal i det här sammanhanget. Detta är registrerade vapen som är försvunna. Men vi har förmodligen miljontals vapen ute på marknaden.

Vill vi komma åt skjutvapenvåldet behöver vi av princip fortsätta att ha strikta regler. Jag får i det här sammanhanget vädja till regeringen att de regelverken har tjänat oss väl där vi har haft kontroll även på de legala vapnen.

Vi måste se till att vi har bra regelverk för vilka som får ha vapen och hur man använder och lagrar vapen. Men det gäller också att man har en kontroll i klubbar för dynamiskt sportskytte och annat som är omfångsrikt, som faktiskt är fallet i dag. Här har vi många säkerhetssystem på plats.

Vi hoppas verkligen att vi inte får se en alltför långtgående liberalisering av vapenlagstiftningen under kommande mandatperiod.

(Applåder)