Fru talman! En förälder, nästan alltid en mamma, som söker skydd från en våldsam man är utan minsta överdrift en kvinna som flyr för sitt liv. Rätten, tryggheten och säkerheten för barnen som är med på denna flykt ligger därför alltid i att den som söker hjälp och skydd får det. Det är den utgångspunkten vi måste ha i den debatt vi för här i dag. Skulden för att ett barn tvingas uppleva detta fruktansvärda trauma har ingen annan än den man som utövar våldet. Det är grunden för hela problematiken.

Det förslag som vi ska fatta beslut om bygger på utredningen Ett fönster av möjligheter. Ambitionen, det vill säga att barns rättigheter ska stärkas när de befinner sig i skyddat boende, är inte bara välkommen utan helt nödvändig. Problemet är att det beslut vi står inför riskerar att inte erbjuda öppna fönster. I värsta fall kan det bli fler höga trösklar.

Fru talman! Vi måste benämna det som egentligen är självklart: Den dagen en kvinna söker hjälp måste hjälpen komma snabbt. Att rädda en människas liv kan inte vara komplicerat. Det kan inte möta en massa hinder. Det ska vara smidigt och effektivt. I en värld där allt är perfekt skulle de lagförslag vi behandlar här i dag kanske bara vara positiva. Men det som kan se bra ut i teorin behöver inte alltid bli lika bra i praktiken.

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation är ett strukturellt våld som måste angripas med strukturella medel. I förslaget avkönar man våldet, vilket ger den förödande konsekvensen att vi inte kommer att se våldet utifrån dess verkliga förhållanden. Det är livsfarliga tolkningar som att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld i stället beskrivs som "våld mellan föräldrar" eller "dödligt våld mot vuxen". Det osynliggör såväl förövare som offer. Det står i stark kontrast till regeringens sjätte jämställdhetspolitiska delmål, att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Med ett lagförslag som är så omfattande som detta behövs en genomlysning som säkerställer att förslagen är till den våldsutsattas fördel. Annars finns stora risker att vi missar viktiga fakta, vilket kan göra att vi hamnar riktigt fel.

Fru talman! Vi vet till exempel att de som utsätts för våld inte alltid möter en hjälpande hand när de söker samhällets stöd. I själva verket är denna väg kantad av hinder. Det visar om inte annat den dödsfallsutredning vi tog del av förra veckan. Där kan vi svart på vitt se att flera mord hade kunnat förhindras eftersom både brottsoffret och förövaren försökt få samhällets hjälp men ändå lämnats ensamma.

Jag tror inte heller att någon här har missat de enorma brister som finns i vårdnadstvister, där domstolar inte tagit i beaktande det våld mamman vittnat om. Vårdanden har i stället hamnat hos en förövare. Vi ser att man i lagförslaget inte har tagit detta faktum på allvar - en konsekvens av att inte ha utvärderat utifrån ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

Vi menar att en så här omfattande förändring i att få skydd måste byggas upp med noggrannhet. Vi har i vår motion lyssnat in de ideella kvinnojourerna, då det är där kunskapen finns. Det får aldrig, verkligen aldrig, finnas den minsta risk att ett barn blir kvar med en våldsam förälder, först och främst för barnets välmående. Men vi måste också förstå att om det finns en risk att en mamma tvingas lämna sina barn kommer hon inte att fly. Då är barnens rättigheter verkligen i fara.

Därför har vi i vår motion yrkanden om ett antal ändringsförslag och förtydliganden, detta för att räta upp lagstiftningen utifrån den verklighet som våldsutsatta befinner sig i. Vi vill att det ska vara tydligt i lagen att utgångspunkten ska vara att barnet ska följa med föräldern för att få skydd. Det får inte finnas någon risk att platsen barnet skyddas på röjs eller att barnet blir lämnat till förövaren. Vi vill med kraft understryka att även en förälder under 18 år och en bonusförälder måste ha rätten att skydda barn.

Fru talman! Sedan ett par år tillbaka har politiken öppnat upp för att göra kvinnors utsatthet till en handelsvara. Genom att låta människor tjäna pengar på mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation har man skapat en okontrollerad marknad med kvinnors och barns säkerhet som insats.

Nu är regeringen tvungen att agera för att städa upp detta kaos. Det är helt nödvändigt. Problemet är att man agerar på ett sätt som i själva verket kan ge de privata, oseriösa aktörerna en fördel. När man nu inför tillståndsplikt gör man det med en kravspecifikation där det finns en risk att man inte alls utgår från kvinnors och våldsutsattas behov.

För den som inte är så insatt i våldets mekanismer kan det såklart verka logiskt att alla brottsutsatta måste skyddas med pansarglas och andra säkerhetsåtgärder och att de behöver bevakning dygnet runt. Men faktum är att det i många fall är precis tvärtom. Vad kvinnorna oftast behöver är att möta en profession som har kunskapen om och förståelsen för vad som krävs för att återskapa kvinnornas egenmakt och självbestämmande. Detta är ett arbete som måste få ta tid. Det är just därför som de ideella kvinnoorganisationerna inte alltid har byggt nya fängelser för den våldsutsatta utan jobbar för långsiktiga vägar till frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Fru talman! Redan innan det här förslaget har lagts fram har flera ideella skyddade boenden lagts ned. De kommer inte att kunna ställa om till det regeringen nu kräver. Vi ser att det finns en överhängande risk att de som blir kvar är de privata, vinstdrivande aktörer som skapat det kaos som regeringen nu vill städa upp. Det är just dessa privata aktörer som Ivo har riktat kritik mot.

Nu kanske ni tänker att tillståndsplikten ska lösa allt detta och att jag står här och vill att jourerna ska vara helt oreglerade och okontrollerade. Så är det såklart inte alls. Den som känner sig skeptisk till det jag säger tycker jag borde vända blicken mot HVB. Även denna verksamhet har gjorts till en marknad. Trots tillståndsplikt och trots kontroll har verksamheterna så stora brister att regeringen själv nu väljer att agera, vilket är väldigt bra.

Vi vill med emfas understryka att regeringen borde ha gjort en mycket mer omfattande konsekvensanalys av vad det här kommer att innebära såväl för kommunerna som för de våldsutsatta men framför allt för barnen. Vi är mycket besvikna över att utskottet inte ser vilken risk det här innebär. Vi vill att man stoppar vinstjakten när det gäller kvinnojourerna och stärker de verksamheter som utgår från de våldsutsattas verkliga behov.

Fru talman! Jag tror inte att någon här inte vill att kvinnor ska erbjudas hjälp. Jag tror bara att man i en iver att skydda barn inte har beaktat den verklighet vi i dag befinner oss i. Vi vet att myndigheter inte har nått hela vägen fram i fråga om kunskapen om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Vi vet att socialtjänsten är under hård press, och vi vet att våra kommuner går på knäna. Då måste vi inte bara se till att det tillförs tillräckligt med resurser. Vi måste också stifta lagar som är så tydliga att inga misstag kan begås.

Vi i Vänsterpartiet värnar inte barns rätt. Vi kräver den. Man måste lyssna på dem som kan, ta till sig av vad de säger och sedan tänka om. Vi hade gärna sett att utskottet hade ställt sig bakom våra förslag så att vi kunde försäkra oss om att man inte gör något som kan gå fel.

Vi står bakom alla våra yrkanden men väljer att yrka bifall endast till reservation 2.

(Applåder)