Herr talman! Norden betyder mycket för mig och, ja, för oss svenskar i gemen. Vår nationalsång handlar ju till och med om Norden snarare än om Sverige. Men jag tycker att de nordiska frågorna och det nordiska samarbetet tar alltför lite plats i den svenska politiska debatten. Det vill jag vara med och ändra på. Därför kommer jag att ägna hela detta anförande åt det nordiska samarbetet och det som jag tycker att samarbetet särskilt ska fokusera på, nämligen fri rörlighet och ökad integration mellan de nordiska länderna.
Fru talman! De nordiska statsministrarna har antagit en utmärkt vision för det nordiska samarbetet: Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030. Ska visionen nås krävs en tempohöjning under kommande år. Vad som också krävs är fokus på det som i dag bromsar integrationen och den fria rörligheten i Norden, alltså gränshinder.
Därför är jag glad över att den moderatledda regeringen i det svenska ordförandeskapsprogrammet för Nordiska ministerrådet mycket tydligt fokuserar på åtgärder för ökad mobilitet över gränser och integration.
För snart 70 år sedan, i maj 1954, undertecknades den första överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknadsregion. Krav om uppehålls- och arbetstillstånd för att bo och arbeta i ett annat nordiskt land slopades. Det har betytt fantastiskt mycket för enskilda människor, för integrationen våra länder emellan och för välståndet i Norden. Genom att skapa en gemensam nordisk arbetsmarknadsregion har vi förbättrat vår konkurrenskraft. Norden ska vara en tillväxtmotor.
Fru talman! Coronapandemin innebar dock att det nordiska samarbetet och den nordiska integrationen bromsades. Pandemin, eller rättare sagt hur den hanterades, gjorde att nationsgränserna i Norden blev brutalt tydliga, särskilt för människor och företag i gränsbygder - bland annat norra Bohuslän och Dalsland, som jag representerar. Svinesund, Öresund, Tornedalen och andra gränsregioner fick betala priset för gränsrestriktioner och bristande koordination mellan de nordiska länderna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Det jag nu ofta möter i samtal med människor hemma i min valkrets, som bor nära den svensk-norska gränsen, är en tveksamhet till den politiska visionen om Norden som världens med integrerade region. Människor undrar vad som händer vid nästa kris. Är det då åter människorna och företagen i gränsbygderna som får betala priset för brister i det nordiska samarbetet?
Den osäkerheten och det tvivlet måste stillas. Jag vill att Nordiska ministerrådet ska utfärda en gränsgaranti som slår fast att de gränsstängningar och gränsrestriktioner som vi såg under pandemin till varje pris ska förhindras, och om det inte går, att särskilda lösningar ska utformas för att säkra att livet i gränsbygderna kan fungera också i kris.
För, fru talman, i gränsbygderna lever människor redan efter visionen om Norden som världens mest integrerade region. Samtidigt finns det dock mängder av gränshinder som försvårar liv och företagande över de nordiska gränserna. Många av hindren är som småsten i skon. De skaver och stör. I regel går de att uthärda och hantera, men alltför ofta sätter de stopp - stopp för investeringar, för expansion, för jobb och utbyten över de nordiska gränserna. Förlorare är vi alla.
Att Sverige, som nu precis övertagit ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, har pekat ut som ett prioriterat område att bidra till att skapa ett integrerat Norden utan gränshinder är mycket viktigt och välkommet. Tempot i gränshinderarbetet behöver öka. Jag hoppas att Gränshinderrådet, vars mandat löper ut under året, får ett nytt och förstärkt mandat med höjda ambitioner. Det är vad jag och hela den konservativa gruppen i Nordiska rådet, där jag också är medlem, driver.
Vid sidan av att höja ambitionsnivån för arbetet med att riva gränshinder vill jag särskilt lyfta fram behovet av att också jobba hårdare och mer systematiskt med att förebygga uppkomsten av nya gränshinder. Färöarna har i dag, mig veterligen som enda land i Norden, en särskild rutin för att säkerställa att ny lagstiftning inte leder till nya gränshinder. Varje nytt lagförslag på Färöarna ska screenas utifrån befintliga gränshinder och också för att undersöka om nya hinder riskerar att uppstå på grund av det aktuella lagförslaget. Vi här i Sveriges riksdag bör lära av vännerna på Färöarna. Vi bör i varje utskott utifrån ett nordiskt perspektiv granska varje proposition som kommer, och regeringen bör innan man lägger fram förslag till ny lagstiftning göra precis det man gör på Färöarna, nämligen en analys för att se om förslagen påverkar befintliga gränshinder eller skapar nya.
Som jag varit inne på i mitt anförande innebar coronapandemin en rejäl prövning av det nordiska samarbetet, och vi måste vara öppna och ärliga med att samarbetet inte alls fungerade tillräckligt bra. Nu gäller det att vi lär oss av pandemin och ser till att stärka och utveckla det nordiska samarbetet inför nästa kris, eller som Winston Churchill lär ha sagt: Never let a good crisis go to waste - slösa aldrig bort en rejäl kris.