Herr talman, riksdagskollegor och åhörare! Den 5 juli 1921 drog den sovjetiska diktatorn Josef Stalin ett streck på en karta. Med detta streck beslutade han att det område som i dag är känt som Artsach, eller Nagorno-Karabach, skulle tillhöra den huvudsakligen muslimska azerbajdzjanska delrepubliken snarare än den armeniska - detta trots att en stor majoritet av invånarna i Artsach var kristna armenier.
Detta var med stor sannolikhet en mycket medveten sovjetisk strategi. Genom att dra nya gränser som splittrade gamla etniska och religiösa gemenskaper minskade man samhörigheten i delrepublikerna och därmed risken för uppror mot den kommunistiska centralmakten i Moskva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Sedan dess har 100 år passerat. Sovjet är upplöst, men det där strecket som Stalin drog går igen än i dag. När Sovjetunionen upplöstes återuppstod såväl Azerbajdzjan som Armenien som självständiga stater. Den armeniska majoriteten i Artsach ville tillhöra Armenien, men detta gick inte Azerbajdzjan med på, med hänvisning till det där strecket. Resultatet blev den första av flera våldsamma konflikter i området, med Azerbajdzjan på ena sidan och Armenien och det armeniska självstyret i Artsach på den andra. Under de år som har passerat sedan dess har Armenien och i någon mån även Artsach utvecklats i demokratisk riktning medan Azerbajdzjan däremot har förblivit en diktatur av sovjetiskt snitt.
Det senaste kapitlet i den här historien kan sägas ha inletts den 12 december 2022, då Azerbajdzjan påbörjade en blockad av den enda vägen mellan Armenien och Artsach. Resultatet blev en humanitär katastrof. Mat, medicin, bränsle och el blev bristvaror. Operationer fick utföras utan bedövning. Gravida kvinnor drabbades av missfall på grund av undernäring.
Blockaden varade i drygt nio månader och avslutades i september, när den azerbajdzjanska armén valde att invadera och ta kontroll över hela området. Vad som följde var de facto en etnisk rensning, när över 100 000 armenier, mer än 99 procent av befolkningen i området, flydde till Armenien och övergav de hem där deras familjer bott i många generationer.
Utöver detta har vi kunnat se hur statyer och monument med kristna motiv förstörts och hur kyrkor gjorts om till moskéer. Azerbajdzjan nöjer sig inte med att fördriva Artsachs invånare - man vill även förgöra deras kultur och historia. Artsach, som är ett av de områden i världen som har längst kristen historia, håller nu på att islamiseras och turkifieras.
I den demokratiska västvärlden har Azerbajdzjan kritiserats för sitt agerande i Artsach, sina aggressioner mot grannlandet Armenien och bristen på demokrati och mänskliga rättigheter inom de egna gränserna. Kritiken har dock bitvis varit tämligen mild och från vissa europeiska länder i det närmaste obefintlig.
Anledningen till detta stavas energiberoende. När EU införde sanktioner mot Ryssland vände man sig i stället till Azerbajdzjan för att importera gas och olja - detta trots att Ryssland och Azerbajdzjan under de senaste fyra åren knutit allt närmare band och det finns starka indikationer på att mycket av den gas och olja som exporteras från Azerbajdzjan ursprungligen kommer från just Ryssland. En av Ursula von der Leyens mindre hedervärda stunder får sägas vara när hon tog den azerbajdzjanska diktatorn Alijevs hand och kallade honom för EU:s pålitliga partner.
Här faller ett än större ansvar på oss, som har kommit längre i elektrifieringen och inte är lika beroende av gas, att stå upp för fred, frihet och mänskliga rättigheter i södra Kaukasien. Detta handlar nämligen inte bara om vad som har hänt utan lika mycket om vad som kan komma att hända framöver. Precis som många fruktar att Putin inte kommer att nöja sig om han lyckas kuva Ukraina finns det starka skäl att tro att Alijev inte kommer att nöja sig med att ha kuvat Artsach. Han har tidigare hållit aggressiva tal där han talat om att Armenien saknar rätt att existera som ett självständigt land, och han har beskrivit hela eller delar av landets territorium som västra Azerbajdzjan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Enligt mitt ursprungliga manus, som jag skrev i förra veckan, skulle jag nu säga att det finns risk för mer militärt våld i en nära framtid. Tyvärr har det sedan dess visat sig att framtiden är nu. I går morse attackerade azerbajdzjansk militär en armenisk gränsposition och sköt ihjäl fyra gränsvakter. Diktaturens aggressioner sker nu. Människor dödas nu.
Omvärlden har ett ansvar att göra klart för Azerbajdzjan att detta inte kommer att accepteras. I detta avseende har Frankrike mer än något annat land varit ett föredöme. Man har varit lika tydlig i sin kritik mot Azerbajdzjan som i sitt stöd för Armenien - ett föredöme att följa och låta sig inspireras av.
(Applåder)