STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Det har snart gått två år sedan Rysslands överfallskrig mot Ukraina började, och det har snart gått tio år sedan Ryssland annekterade Krimhalvön och staden Sevastopol. Ukraina kämpar just nu för sitt folk, sin självständighet, sin rätt att välja sin egen väg och sin framtid men också för alla oss andra.

Jag är stolt över att den socialdemokratiska regeringen från första dagen tydligt gav sitt stöd till Ukraina efter anfallet, och jag är glad över den enighet som råder i riksdagen om att Sverige måste fortsätta på den vägen och säkra freden i Europa.

Putins Ryssland har alltmer utvecklats till en renodlad diktatur med en imperialistisk längtan där oppositionella fängslas, torteras och tystas för alltid - i Ryssland liksom utanför landets gränser. Det egna folkets liv och väl är inte något som bekymrar Putin; det ser vi tydligt.

För att uppnå sina imperialistiska mål vill Ryssland lamslå Ukraina och få landet att underkasta sig Putins vilja, men man vill också skrämma sina grannar till lydnad.

Metoden som används för att tvinga Ukraina till underkastelse är ren råhet. Det ukrainska folket bombarderas, beskjuts, våldtas, torteras och mördas. Barn från Ukraina kidnappas till Ryssland som ett led i en strategi att döda den ukrainska identiteten.

Vi bevittnar hur varken Rysslands eller Ukrainas befolkning lever säkert när Putin bestämt sig för att försöka besanna sina imperialistiska drömmar. I stället för fredssamtal pekar alla tecken på att Putin rustar upp Ryssland för ett långt krig, både militärt och mentalt.

Jag vill verkligen betona att det är otroligt viktigt att vi förstår att det är i Ukraina man kämpar för den europeiska säkerhetsordningen och våra värderingar. Det är i Ukraina som kampen utkämpas för mänskliga rättigheter, för folkrätten och för demokratin. Ukrainas sak är vår sak, och vi måste göra det vi kan för att Ukraina ska vinna freden.

Vi har alla tillsammans med ukrainarna fått lära oss att frihet och självständighet är något vi aldrig kan ta för givet. Vi har fått lära oss av historien att vi aldrig kan acceptera det som Putin håller på med. Vi måste därför visa motståndskraft i alla dess former, och vi måste orka hjälpa Ukraina att vinna det här maratonloppet.

Herr talman! Sedan Rysslands olagliga aggression mot Ukraina började verkar det som att den internationella rätten har fått backa till förmån för maktspråk och militärt våld. Det är en skrämmande utveckling som vi ser på flera ställen på jorden, inte minst i Europa.

Ett exempel är hur den konfliktladdade regionen Nagorno-Karabach och den etniskt armeniska befolkningen har hanterats av Azerbajdzjan sedan man blockerade Latjinkorridoren och slutligen tog över regionen med hjälp av militär styrka. En frusen konflikt som spänner över decennier hanterades på några veckor och slutade med att över 100 000 etniska armenier flydde från Nagorno-Karabach till ett redan hårt pressat Armenien. Allt detta pågick samtidigt som de ryska fredsbevarande styrkorna skulle garantera fred i regionen. Det går inte att lita på Putin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Armenien pressas nu hårt från alla håll och får noga överväga sin positionering för att undvika ytterligare konflikt med sina grannar - senast i går kväll.

Sveriges regering bör agera ihop med EU så att scenarion från Nagorno-Karabach inte upprepas på västra Balkan, där vi ser de tendenserna.

Ett sammanhållande och utvidgat EU är avgörande för att skapa fred i vår region. Alternativet vore den starkes rätt att ta för sig hur som helst och strunta i staters suveränitet.

Flera länder i Europa, även Sverige, står under ständiga påverkanskampanjer, cyberattacker och undergrävande verksamhet av samhället från bland annat Rysslands sida. I Moldavien är hybridattackerna som mest påtagliga och pressar det moldaviska samhället hårt.

Det ryska invasionskriget i Ukraina ledde till att Ukraina, Moldavien och Georgien ansökte om medlemskap i EU i sin strävan att behålla sin frihet och sitt oberoende. Att dessa länder, liksom länderna på västra Balkan, söker sig till EU är viktigt för Europas och Sveriges säkerhet. Dessa länder ska känna att det finns en ljusare europeisk framtid för dem.

Herr talman! Slutligen skulle jag vilja prata om barn.

Miljontals barn och unga lever med sjukdomar som lätt botas med mediciner. Miljontals barn och unga har inte mat för dagen utan svälter. De utsätts för våld. De kidnappas. De saknar tak över huvudet. De tvingas arbeta i stället för att gå i skolan. Flickor som precis fått mens ses som giftasmogna. Hundratusentals barn och unga lever i krig med konstant rädsla och oro för nästa attack och med ett trauma de kommer att bära med sig resten av livet. Men i dag är det allra värst att vara barn på Gazaremsan. Där dödas omkring hundra barn per dag. Det är ett barn var tionde minut.

I denna situation väljer den svenska regeringen att skala ned biståndet till organisationer som arbetar med just barn, när det borde vara tvärtom. Sverige, ett land som har infört barnkonventionen som svensk lag, förankrar inte sin utrikes- eller biståndspolitik i barnkonventionen; det är uppenbart.

Barns rättigheter, skydd och skolgång bör ses som en investering i en trygg framtid. Men tyvärr är det många länder i världen som brister i att skapa trygghet för barn. Det är förödande att se värderingar som frihet, demokrati, jämlikhet och jämställdhet backa runt om i världen. Vi som har detta borde bemöta tillbakagången kraftfullt med ett starkare FN och med mer bistånd.

I stället använder den här regeringen biståndet som ett politiskt slagträ. Det urholkar biståndet, inte bara som begrepp utan som ett verktyg för en fri, rättvis och demokratisk värld.

(Applåder)