Herr talman! Låt mig använda denna möjlighet att tala i kammaren i dag till att redogöra för, på samma sätt som utrikesministern tidigare gjort i den utrikespolitiska deklarationen, varför vårt parti alltjämt håller fast vid tanken på en tvåstatslösning för Israel och Palestina som den väg de två folken bör gå och som Sverige därför bör understödja.

Det råder ju enighet om den saken i riksdagen, men utanför är debatten ofta het och inte alltid särskilt konstruktiv. När min kollega från Upplandsbänken, Ilona Szatmari Waldau, skulle tala på en propalestinsk demonstration i helgen inledde hon sitt anförande med att tydligt redovisa att hennes parti, Vänsterpartiet, erkänner staten Israels rätt att existera, att Vänsterpartiet fördömer Hamas terrorism och att en tvåstatslösning måste vara framtiden. För detta blev hon utbuad av publiken. Men jag har även i mitt vardagliga inflöde av uppdateringar i sociala medier hittat så kallade proisraeliska inlägg där det visas hur stor arabvärlden är och där man menar att palestinierna helt enkelt skulle kunna flytta eller deporteras.

Så länge debatten förs med dessa orealistiska bilder i sinnet, ett Palestina tömt på judar eller ett Israel tömt på araber, kommer konflikten aldrig att få ett slut. Det finns därför anledning att repetera de basfakta, de realiteter, som gör att i stort sett alla som har satt sig in i konfliktens detaljer förr eller senare kommer fram till samma slutsats.

Det har inte med de två folkens historia att göra. Det har inte att göra med vem som var där först, vem som under vilken historisk period bott längst i landet, vem som kan påvisa mest intressanta arkeologiska fynd eller vem som är offer eller förövare i det förflutna. Allt det är irrelevant.

Realiteterna är dessa: I området som i dag utgör Israel och Palestina bor två stora folkgrupper - judar och araber. Grupperna är jämnstora, på ungefär 7 miljoner vardera. Det finns även andra folkgrupper, men dessa två är dominerande. Ingen av dem kommer att flytta ifrån området frivilligt.

Om omvärlden, mot förmodan, plötsligt skulle få för sig att judarna skulle behöva lämna området skulle ett större krig utbryta. Israel bildades för att skydda judarna, bland annat mot sådant förtryck som de behövt utstå i Europa. Landet har Mellanösterns starkaste försvar.

Det palestinska folket är i sin tur inte lika välorganiserat. Man har egentligen ingen stat, även om Sverige har erkänt att det finns ett Palestina. Men om omvärlden skulle försöka sig på att genomföra en större deportation skulle människor ändå organisera ett våldsamt motstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det skulle också hända om Israel skulle annektera Västbanken, även om de skulle ge alla palestinier israeliskt medborgarskap. På fem röda sekunder skulle en nationalistisk befrielsefront skapas, och den skulle mycket väl kunna använda sig av terror, igen, på samma sätt som nu.

Herr talman! Det är när man lägger samman fakta som verkligen betyder något som man inte kan dra någon annan slutsats än att en tvåstatslösning är nödvändig. Tanken att bara en av folkgrupperna skulle kunna bo i området, att bara Israel eller bara Palestina skulle finnas, är en fantasi.

Herr talman! För Sveriges del måste fokus vara på att på alla sätt stödja arbetet för en framtida tvåstatslösning. I det korta perspektivet handlar det om att få slut på kriget i Gaza. Här har jag ingen annan uppfattning än den som utrikesministern redan redogjort för och hänvisar därför till hans anförande.

I det längre perspektivet handlar det först och främst om att hjälpa till att bygga en fungerande demokratisk palestinsk stat. Israel är en demokrati och kommer aldrig att kunna lita på något annat än en annan demokrati som sin närmsta granne. Tyvärr finns inte förutsättningarna i dag för att bygga en palestinsk stat. Det ser i alla fall inte särskilt bra ut.

Palestinierna är ett politiskt splittrat folk. Någon demokratisk palestinsk ledare som åtnjuter ett brett folkligt stöd tycks ej finnas. En stor del av befolkningen har lockats att ansluta sig till eller sympatisera med terrororganisationen Hamas. Palestinska myndigheten anses av många korrupt.

Avsaknaden av en fungerande palestinsk stat säger även en hel del om hur ineffektivt Sveriges och övriga västländers bistånd har varit. Ett större omtag av Palestinabiståndet är önskvärt.

Självklart måste Sverige ställa krav även på Israel. Ockupationspolitiken som pågått sedan 1967 måste få ett slut. Palestinskt land som olagligt tagits i anspråk för säkerhetsbarriären och för bosättningar måste lämnas tillbaka, och extremistiska bosättare måste stoppas.

Herr talman! Som jag inledningsvis nämnde finns det enighet i riksdagen om att Sverige bör understödja arbetet för att åstadkomma en tvåstatslösning. Debatten utanför Riksdagshuset förs tyvärr inte i samma anda. Vi kan därför hjälpas åt tillsammans, över partigränserna, bara genom att informera om vad som faktiskt krävs för att skapa fred.