Herr talman! Dagens Iran är de facto ett ockuperat land. Sedan 1979 har det iranska folket påtvingats en islamistisk livsstil som är helt främmande för dem. Denna islamistiska livsstil påtvingas det iranska folket genom väpnade styrkor som inte hyser någon lojalitet mot den iranska staten eller det iranska folket utan mot mullornas regim och dess ledare Ali Khamenei.

Om det inte är en formell ockupation är det ändå så nära man kan komma en informell ockupation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det finns få iranier som ser mullorna som sina landsmän. Mullorna är främlingar som har ockuperat Iran och ser det iranska folket som trälar som ska underkastas islamismens förtryck. Det är inte en stat som har ockuperat iranskt territorium; det är mullorna som institution som har ockuperat Iran.

Efter 45 år av islamistiskt förtryck finns det nu en ny generation i Iran som säger nej till mullornas främmande traditioner, till mullornas främmande kultur och till mullornas islamistiska ideologi. Ännu en generation iranier reser sig upp och säger nej till den islamistiska ockupationen. Det spelar heller ingen roll om det går 500 år: Det iranska folket kommer aldrig att acceptera det barbari som mullornas regim står för.

För varje år som går blir fler och fler politiker i väst medvetna om hur farlig mullornas regim är. Det är en regim som förr eller senare kommer att skaffa kärnvapen. Det är en regim som inte räds att starta större regionala krig. Det är en regim som är beredd att mörda människor i Sverige och resten av Europa. Det är en regim som tar svenska medborgare som gisslan och avrättar dem.

Ett regimskifte i Iran ligger i det iranska folkets intresse men också i alla demokratiska länders intresse.

Lyckligtvis har fler och fler i Sverige förstått att det inte går att samarbeta med regimen i Iran. Det går inte att närma sig regimen i Iran. Det finns inga demokratiska krafter bland mullorna. Det finns en enighet i dag om att mullornas regim är paria.

För tio år sedan var det kontroversiellt att prata om regimskifte i Iran. I dag är det kontroversiellt att inte prata om regimskifte. Det finns nämligen inget alternativ till regimskifte när det iranska folket så tydligt har förkastat mullornas regim. Protesterna och uppoffringarna i Iran har också övertygat många politiker i väst om att mullornas regim inte kommer att hålla och att det inte är hållbart att skriva på handelsavtal eller andra traktat med en sådan regim.

Den 10 maj förra året beslutade en enig riksdag att ge regeringen i uppdrag att skapa enighet inom EU för att lista det islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation. Det beslutet innebär också att från och med den 10 maj 2023 anser Sveriges riksdag, som representerar svenska folket, att revolutionsgardet är en terroristorganisation.

Dessutom vet vi att revolutionsgardet är en integrerad del av mullornas regim. Om riksdagen anser att revolutionsgardet är en terroristorganisation har man också indirekt påstått att mullornas regim är en terroristorganisation. Det är viktigt att regeringen följer upp riksdagens beslut.

Låt mig vara tydlig: Det finns ingen väg tillbaka för mullornas regim. De är paria och kommer att förbli paria. Nu måste vi införa de sanktioner som krävs för att de ska behandlas som paria.

I dag finns det inget tvivel om att Ali Khamenei, diktatorn i Iran, är en kriminell person som är ansvarig för grova brott mot mänskligheten. Fler sanktioner måste införas mot regimen, speciellt mot regimens ledare Ali Khamenei och mot dem som arbetar vid hans kansli och understöder honom.

Mullornas regim består av en elit som skickar sina familjemedlemmar till väst för att de ska leva ett liv i lyx. Detta får inte tillåtas. Sanktionerna måste även inkludera anhöriga till de personer som leder regimen i Iran. De ska inte kunna komma hit och spendera sina blodspengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Just nu försöker regimen i Iran sända ut budskapet till det iranska folket att alla protester är förgäves och att de som protesterar mot diktaturen kommer att tystas på olika sätt. Vi som befinner oss i frihet måste vara de förtrycktas röst.

Jag personligen har sponsrat den politiske fången Mojahed Kourkour. Jag hoppas att fler riksdagsledamöter kommer att sponsra politiska fångar. Det sänder ut ett budskap om att de som kämpar för friheten inte kommer att glömmas. Det sänder ut ett budskap om att vi som sitter i denna församling står upp för mänskliga rättigheter inte bara i ord utan också i handling. Det sänder också ut en signal om att vi som står upp för demokratin för en global kamp mot islamismen var den än förtrycker folk.

(Applåder)