Herr talman! För inte så länge sedan segrade den socialdemokratiska kandidaten Bernardo Arévalo i presidentvalet i Guatemala. Han gjorde det efter en lång tid av motstånd från sittande regering och från rättsorganisationer i Guatemala - en korrumperad stat som gjorde vad man kunde för att förhindra att en demokratiskt vald president skulle kunna tillträda. Man försökte ogiltigförklara partiet, och man försökte ogiltigförklara hans kandidatur. Men han vann eftersom väldigt många gick och röstade den här gången.
Det här är resultatet av ett framgångsrikt biståndsarbete under lång tid, där inte minst Diakonia men också många andra både svenska och internationella organisationer har arbetat systematiskt med att stödja civilsamhället och stå upp för mänskliga rättigheter. Vi är flera här i riksdagen som har träffat personer som tvingats lämna Guatemala för att få en fristad någon annanstans.
På det sättet kan vi se att bistånd spelar roll och att det faktiskt fungerar att uthålligt ge stöd till MR-organisationer och till civilsamhälle och på det sättet bana väg för en demokratisering. Vi kunde se hur EU agerade med tydliga uttalanden av Borrell och hur USA satte upp personer på sanktionslistan som försökte förhindra Bernardo Arévalos makttillträde. Det fungerar med bistånd. Det är uthålligt, och då kan vi också bana vägen för demokrati.
Herr talman! Jag och Joar Forssell i utskottet var alldeles nyligen i Kambodja och kunde egentligen se en liknande utveckling där. Det är ett land som är utsatt för både korruption, förtryck, fattigdom och okunskap och som har ett växande engagemang från Kina, som jag tror står för 40 procent av investeringarna och 20 procent av marken. På olika sätt försöker Kina förhindra en demokratisk utveckling trots en stark ekonomisk utveckling i landet.
Också här har Sverige varit aktivt i civilsamhället med stöd till Transparency International, stöd genom Diakonia till flera olika organisationer och stöd till Union to Union för att se till att man mobiliserar för en demokratisk utveckling i ett land, Kambodja, som ligger geopolitiskt intressant till för oss som vill värna demokrati och mänskliga rättigheter.
Vi hade kanske om något år kunnat se samma utveckling som i Guatemala, men nu blir det inte så. Det kom en reformagenda i vägen - en reformagenda som sa att det inte behövs något stöd till Kambodja. Dagarna före julafton kom ett brev där man sa att allt stöd bilateralt till civilsamhällets organisationer dras tillbaka. Vi träffade flera av företrädarna för dessa nu när vi var på plats, och de var djupt besvikna på Sverige. De insåg också att de inte så enkelt skulle kunna hitta annan finansiering, utan de skulle börja avveckla sina verksamheter. Det hävdas från Sveriges regering att det finns regionala strategier man kan få resurser från i stället. Men det blev tydligt på plats att det inte går, för dessa pengar var redan upplåsta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Samma utveckling som nu blir konsekvensen i Kambodja av reformagendan - att demokratin trycks tillbaka och att vi öppnar vägen för ett starkt kinesiskt och totalitärt inflytande - ser vi nu i flera afrikanska länder. När Europa och Sverige drar sig tillbaka kommer det tomrummet att fyllas av både kinesiska och ryska intressen. Priset för det blir en försämrad kamp för mänskliga rättigheter, för jämställdhet och för demokrati. Priset blir allt sämre förutsättningar för civilsamhällets organisationer som hade velat verka där men inte får resurser och för FN-organisationer som får allt mindre stöd. Vi har hört här i kammaren hur till exempel UN Women har fått en sänkning med först 25 procent och sedan 40 procent, en radikal och brutal besparing på deras resurser för biståndsarbete. Detta är också en effekt av reformagendan.
Sverige sviker, när vi i stället hade kunnat göra ett annat vägval - att jobba tillsammans med andra nordiska länder för att skapa breda allianser för stärkt bistånd, att fortsätta agera starkt inom FN och hävda FN:s rätt att agera genom sina organisationer i stället för att dra ned på kärnstödet, att använda Världsbanken eller Europeiska investeringsbanken och vara en aktiv aktör där för att utveckla länder och deras demokratier och att sätta tydliga MR-krav på möjligheter för stater innan de lånar pengar.
I stället dras resurserna in. Det mest dramatiska exemplet är UNRWA, som har debatterats mycket här i dag. I ett läge där 25 000 människor har dödats i Gaza dras deras resurser tillbaka.
Sverige har en historia och ett arv av att vara en humanitär stormakt, ett land som vågar agera och vågar ta ledning. Vi har namn som Hammarskjöld, Edelstam, Palme, Alva Myrdal, Anna Lindh, Margot Wallström - listan är lång på svenskar som genom historien kunnat visa att vi är det som kallas en humanitär stormakt, ett land som vågar stå för värderingar och ibland också utmana en rättsordning där stormakterna har tagit för mycket makt i anspråk.
Vad kommer eftermälet att bli för denna regering? Vad blir eftermälet för en reformagenda som krymper Sveriges engagemang, minskar ambitionerna, sänker biståndet och tittar bort när tusentals människor dör?
(Applåder)