Protokoll 2023/24:71 Onsdagen den 14 februari

/ Utrikespolitisk debatt
Anf. 195 Linnéa Wickman (S)

Herr talman! Världen är på väg in i en tidsålder av kaos, sa FN:s generalsekreterare António Guterres nyligen. Auktoritära regimer ökar sin makt. Konflikter och motsättningar förstärks. Respekten för internationell rätt urholkas. Flickors och kvinnors liksom minoriteters rättigheter utsätts för en pushback. Arbetstagare attackeras eller till och med mördas på grund av fackligt engagemang för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Allt detta är en del av en demokratisk tillbakagång. Det blir allt svårare att nå de globala Agenda 2030-målen, som världens länder kommit överens om, och klimatkrisen tilltar. Samtidigt är vårt lands säkerhetspolitiska läge det allvarligaste sedan andra världskriget, med ett krig på vår kontinent. Rysslands orättfärdiga krig i Ukraina går snart in på sitt tredje år.

Herr talman! Det som ger mig hopp i en så mörk tid är att få möta de modiga och engagerade kvinnor och kvinnorättsförsvarare runt om i världen som lokalt, ofta med starkt motstånd från mycket konservativa krafter, arbetar för att konkret förbättra livsvillkoren för flickor och kvinnor i en svår miljö. Det är UNFPA:s "safe spaces", som möjliggör trygga zoner för att stärka egenmakten för flickor i Zambia, ett land där en av tre flickor får barn innan de fyllt 18 år. Det är de kvinnoorganisationer som i Armenien stöder kvinnor på flykt från Nagorno-Karabach och som står upp för aborträtten och tillgången till preventivmedel. Det är det kvinnokooperativ på Västbanken i Palestina som jag besökte för drygt ett år sedan och som med sitt jordbrukskooperativ stärkt de ekonomiska villkoren och den politiska makten för kvinnorna i sin by. Dessa kvinnor är avgörande för att steg för steg göra världen bättre.

Herr talman! Enligt en rapport från Kvinna till Kvinna har 75 procent av världens kvinnorättsförsvarare utsatts för hot och hat, och var fjärde har utsatts för dödshot. Det har främst kommit från högerextrema och antifeministiska rörelser, men också allt oftare från de utsattas egna regeringar.

Vi kan också se hur kvinnor och barn drabbas hårdast av krig och konflikter. Kvinnor och barn är i majoritet av dem som dödats i kriget mellan Hamas och Israel. Vi ser också hur sexuellt våld används som en del av krigföringen från terrorgrupper som Hamas eller skurkstater som Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Att vara flicka och kvinna är fortfarande i många delar av världen förenat med förtryck, våld, övergrepp, kränkta mänskliga rättigheter och inte sällan att du mördas. Det innebär också ofta att du utestängs från fredsprocesser och inte ses som en aktör i din egen rätt.

Det är mot den bakgrunden vi ska påminna oss om att regeringen avskaffat den feministiska utrikespolitiken. Trots orden om att jämställdhet fortsatt ska prioriteras i utrikes- och biståndspolitiken ser vi nu början på en annan riktning.

Sveriges stöd till UN Women har halverats. Vi såg också hur stödet till UNFPA som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa skars ned under förra året och ligger kvar på en lägre nivå än tidigare. Inte heller ett enda nytt uppdrag gav regeringen till Sida i sitt regleringsbrev kopplat till jämställdhet, förutom ett rapporteringsuppdrag om agendan för kvinnor, fred och säkerhet.

Jag undrar förstås: Hur motiverar regeringen detta? Vilka konsekvensanalyser ligger till grund för dessa beslut? Hur anser regeringen att den förda politiken bidrar till en bättre värld för flickor och kvinnor?

Herr talman! Världens länder har nu åtta år på sig att nå de globala målen. Men den senaste uppföljningsrapporten visar att vi kommit längre ifrån att nå de flesta av de 17 målen, inte närmare. Här vet vi att den globala pandemin gjorde stor skada. Men vi är också skyldiga att samla oss för att vi ska kunna utrota den extrema fattigdomen, minimera klimatkrisen, bekämpa ojämlikhet och främja fred.

Detta är andra året i rad där Agenda 2030 inte ens nämns i utrikesdeklarationen. Svenska myndigheter ska inte längre rapportera hur de arbetar med Agenda 2030. Agenda 2030 har helt enkelt börjat försvinna och spelar en väldigt undanskymd roll i både utrikes- och inrikespolitiken.

År 2023 blev det varmaste året som någonsin har uppmätts. I takt med att klimatförändringarna förvärras blir konsekvenserna allt tydligare. Det är stigande havsnivåer, översvämningar och torka som blir vanligare och som underblåser ekonomiska, politiska och sociala spänningar. Av dem som tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringar är 80 procent kvinnor. Så även på detta område kan vi se att de hårdast drabbade är kvinnor och barn i de mest sårbara och utsatta länderna.

Något som är avgörande här och som regeringen säger sig prioritera är ett effektiviserat och utökat klimatbistånd. På COP 28 gav Sverige till skillnad från länder som Danmark, Norge, Storbritannien och Tyskland inte något besked om Sverige kommer att bidra till fonden för klimatrelaterade skador och förluster. Även på detta område är det nu upp till bevis för regeringen att helt enkelt följa upp de ord som den uttalar med en konkret politik.

Herr talman! Sällan har behovet av framtidstro och en stark, tydlig och pålitlig svensk röst i världen varit så viktigt. När FN:s generalsekreterare varnar för en tidsålder av kaos måste alla politiska ledare stå upp för en regelbaserad världsordning och internationell rätt, och de måste stödja de människor och organisationer som lokalt gör motstånd mot auktoritära krafter.

(Applåder)