Herr talman! Tack för frågan, Katarina Tolgfors! Jag skulle kunna ge hundra exempel, men jag har bara 56 sekunders talartid kvar.

Jag skulle säga så här: Precis därför att behoven är oändliga är det viktigt att stå fast vid enprocentsmålet. Det kommer alltid att finnas vällovliga syften att ge bistånd till, men enprocentsmålet utgör ju också en gräns. Det kommer aldrig att finnas pengar till allt gott man skulle vilja göra i världen, och det gör det inte heller med det 56-miljarderstak som ni har satt, Katarina Tolgfors.

Skillnaden oss emellan är ju inte att vi ensamma vill göra gott i världen, för det vill säkert Katarina Tolgfors och alla moderater också. Skillnaden är att ni vill göra det för lite mindre pengar. Ni är lite mindre generösa med vår bruttonationalinkomst än vad vi är. Vi tycker att 1 procent är ett anständigt och rimligt mål, och vi kommer att skyndsamt återgå till det när vi får tillbaka makten. Men ni tycker, tillsammans med Sverigedemokraterna, att biståndet ska vara lite mindre.