Herr talman! I en alltmer orolig värld spelar svenskt bistånd en viktig roll. När krig rasar och över 100 miljoner människor är på flykt, när klimatförändringarna skenar, när kvinnors rättigheter är på tillbakagång, när allt färre lever i demokratiska länder, när barns rättigheter inte erkänns och när arbetares rättigheter kränks, när den biologiska mångfalden hotas, när vatten och sanitet är undermåliga för miljoner människor samt när ojämlikheten inom och mellan länder ökar då krävs att världssamfundet kliver fram och att länder som Sverige visar vägen.

I stället ser vi hur Sveriges röst blir tystare. Enprocentsmålet för biståndet har skrotats, och den feministiska utrikespolitiken har också skrotats. Man vänder ryggen till stora delar av världen när vi går från att vara en aktiv, progressiv och global aktör till att vara en passiv, reaktiv och regional aktör.

Fokus på att politiken ska vara samstämmig och leda till global utveckling har ersatts av snäva svenska egenintressen som ska gynnas, trots att vi vet att det för biståndet är både ineffektivt och ger sämre resultat. Svenskt bistånd håller högsta klass i världen, och vi riskerar vårt anseende nu när regeringens snäva fokus på den svenska egennyttan kommer fram. Att använda just biståndet som ett verktyg för minskad migration till Sverige är ett exempel på hur perspektiven har skiftat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi är också kritiska till hur Sverige nu lämnar några av världens fattigaste och mest utsatta länder. Sverige vänder ryggen mot Mali, Burkina Faso, Sydsudan och Kambodja. Då lämnar man fältet fritt för extremism, radikalisering samt rovdrift av naturresurser och människor. Dessutom ges utrymme för länder som Ryssland och Kina att fylla det vakuum som uppstår. Är det ett svenskt intresse? Nej, knappast.

Herr talman! Situationen i Palestina, särskilt i Gaza, är olidlig, apokalyptisk, katastrofal. Orden räcker knappt till. Nästan 30 000 oskyldiga civila har dödats, mest barn och kvinnor. Sverige måste agera ännu mer för att lindra nöd, se till att hjälpen når fram, att det blir eldupphör och vapenvila och att dödandet slutar. De sår som nu rivs upp hos folken i Palestina och i Israel föder hat och hämndlystnad som kan leva kvar i generationer.

Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober kan inte annat än fördömas. Terroristerna i Hamas måste bekämpas. Men ett folkrättsbrott kan aldrig motivera ett annat. Den död och förstörelse som Israel orsakat civilbefolkningen är varken rättvis, proportionerlig eller rimlig. Israel har en given rätt att försvara sig men måste följa folkrätten och krigets lagar.

Vi menar att Sverige inte gör tillräckligt i detta läge. Förra år skar man ned budgeten för bistånd till Palestina med hälften. Nu fryser man utvecklingsbistånd till grupper som arbetar mot Hamas och för demokrati och mänskliga rättigheter, och nu senast har man stoppat utbetalningar till UNRWA, lite i panik, efter att det kommit obekräftade uppgifter om att en handfull anställda av de 30 000 anställda möjligen har deltagit i Hamas attack den 7 oktober. Det är såklart hemskt och ska utredas grundligt. Men att kollektivt bestraffa palestinska civila som behöver den hjälp som bara UNRWA kan ge är skamligt. Regeringen kunde ha agerat som Norge eller Spanien och ökat biståndet i stället. Jag är mycket besviken på hur kortsiktigt och svagt regeringen har agerat i detta svåra läge.

Herr talman! Slutligen ska jag säga någonting om Kina. Det stora dramat i vår nutid är maktkampen mellan USA och Kina. Hur den avgörs kommer att påverka Sverige och alla andra länder i sekler framåt. Kina är en alltmer aktiv aktör globalt, en större militär makt och en alltmer uppenbar utmanare till den demokratiska och rättsstatsbaserade världsordning som vi vill se. Kina tar alltmer plats i internationella forum och visar sina militära muskler regionalt och globalt. Minoriteterna i Kina blir alltmer utsatta. Tibetanerna har nämnts. Uigurerna i västra Kina utsätts för etnisk rensning, och miljoner sätts i så kallade omskolningsläger. Folket i Taiwan lever i skuggan av ett Kina med alltmer auktoritärt beteende.

När Putin rubbar världsordningen genom att invadera ett oskyldigt grannland ser ledningen i Peking intresserat på och noterar noga världens respons och uthållighet.

Sverige och världssamfundet måste visa både Ryssland och Kina att vi står upp för den regelbaserade världsordningen och att vårt stöd för Ukraina är både uthålligt och tillräckligt.

Vi måste vara tydliga mot Kina i vår kritik mot brotten mot de mänskliga rättigheterna och stödja folket i Taiwan att själva få avgöra sin framtid.

Herr talman! Allra sist vill jag ta tillfället i akt att kräva ett omedelbart frisläppande av Gui Minhai men också Johan Floderus i Iran och de andra svenskarna i Iran samt Dawit Isaak. Det kräver anständigheten att jag gör.

(Applåder)