Herr talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för svaret. Tyvärr saknar jag ett helhetsgrepp när det gäller jämställdhetsfrågorna. Jämställdheten ska genomsyra hela utrikes- och biståndspolitiken, anser jag.

Det är uppenbart att regeringen har skrotat den feministiska utrikespolitiken, som har just syftet att det ska genomsyra all verksamhet. Jag vet också att den feministiska utrikespolitiken har gjort skillnad på riktigt. Nu säger regeringen i stället att jämställdheten ska beaktas där det är relevant. Jämställdheten ska alltså bara beaktas ibland och inte genomsyra all verksamhet. Det menar jag är en tillbakagång för jämställdhetsarbetet.

Om regeringen menar att jämställdheten verkligen var viktig, varför väljer man då att halvera stödet till UN Women? Och varför saknas skrivningar om hur regeringen tänker integrera jämställdheten genom hela utrikes- och biståndspolitiken på ett sätt som beaktar individuella förutsättningar enligt ett intersektionellt perspektiv?