Fru talman! Tro, hopp och kärlek - det är tre grundläggande saker som vi människor behöver för att kunna leva. I dag är det den 14 februari, och vi firar kärlekens dag. Omtanke om våra medmänniskor är något som bidrar till sammanhållning och förståelse. Hopp ger kraft att förändra. Och tro är att ha ett mål med livet. Vi tror på att det arbete vi lägger ned varje dag leder till ett bättre liv för oss och för våra barn.

Det är detta bistånd handlar om. Det handlar om att väcka den kraft till förändring som finns hos varje människa, kraft att bygga en trygg tillvaro för sig själv och sin familj, kraft att lyfta människor ur fattigdom och kraft att stå upp mot förtryck och för frihet.

Regeringen talar om effektivitet, prioriteringar och transparens. Man talar om att fokusera på länder där det finns god vilja till samarbete och där demokrati och rättsstat redan är på god väg att utvecklas. Insatserna ska vara effektiva, korta och resultatinriktade. De ska ge mest pang för pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Absolut! Det ger säkert lokal effekt på kort sikt. Men är det verkligen rätt prioriteringar? Eller borde man nu ta in just tro, hopp och kraft att förändra som mätvärden för biståndets effektivitet?

Det är bra att vi fokuserar våra pengar, och det är bra att lyfta fram handel och företagande som sätt att få ut mer för de pengar vi satsar. Men att lämna människor som lever under förtryck eller i konfliktområden med hänvisning till att det är bortkastade pengar som riskerar att hamna i fel händer är farligt, kortsiktigt och fegt så som världen ser ut i dag.

Det är farligt för att det lämnar fältet öppet för antidemokratiska krafter att utnyttja situationen och växa sig starkare. Det är kortsiktigt för att det riskerar att öka splittringen och konflikterna världen över. Och det är fegt för att vi allt oftare får höra ursäkten: Vi gör bara som alla andra.

Sverige borde i stället ta på sig ledartröjan och säga: Okej, vi ser att det kommer att vara svårt och ta lång tid, men att bygga demokrati och trygghet hos människor är det viktigaste vi kan göra i den värld vi lever i just nu.

Vi måste värna det långsiktiga utvecklingsstödet till de mest utsatta platserna i form av demokratistöd och i form av stöd till utbildning för flickor och kvinnor, till kvinnligt företagande och till hbtqi-personers rättigheter. Då kan de få verktyg för att skapa sig inflytande och en trygg försörjning utan att vara hänvisade till beroende och förtryck. Det bygger hopp och kraft hos människor, vilket är effektivt på riktigt.

Klimatet är en ödesfråga. Även om det allvarliga klimatläget lyser med sin frånvaro i utrikesdeklarationen talas det om satsningar på klimatbistånd i reformagendan. Men det är otydligt hur. Och några satsningar på Sidas klimatfond har vi inte riktigt kunnat se.

I reformagendan är det mycket fokus på handel och på länder med stora utsläpp. Regeringen hänvisar till ny klimatsmart teknik och svenska företags möjligheter. Det är bra. Men vad händer med klimatanpassningen i de mest utsatta länderna? Och vad händer med insatser för den biologiska mångfalden? Det talas det ännu mindre om.

Även om vi instämmer i flera av regeringens utgångspunkter gör vi det med en lite annorlunda ansats. Där vi i Centerpartiet utgår från Dac och Agenda 2030 och säger att arbete är avgörande för att lyfta människor ur fattigdom fokuserar regeringen på svensk handel och svenska intressen. Där Centerpartiet menar att handel och innovation rätt använt är effektiva verktyg i arbetet för att nå hållbarhet verkar regeringen tro att handel och innovation per automatik leder till hållbarhet. Och där Centerpartiet ser det svenska civilsamhället som en viktig del av det svenska biståndet gör regeringen just nu allt för att försvåra för det viktiga engagemang som finns.

Jag vill nämna Gaza lite kort. Låt oss för en sekund se bortom orsakerna till kriget och se människorna. Biståndet till Palestina måste komma fram. Ett humanitärt eldupphör måste till omedelbart, och frysningen av utvecklingsstödet måste upphöra.

Sverige måste driva på. Är det någonstans som vi behöver skicka tro, hopp och kärlek och säga "Vi ser er" är det till barnen och föräldrarna i Gaza och till dem i Israel som har sina nära och kära i gisslan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

(Applåder)