Protokoll 2023/24:71 Onsdagen den 14 februari

/ Utrikespolitisk debatt
Anf. 125 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! I vårt närområde rasar kriget i Ukraina, och civilbefolkningen har drabbats hårt. Självklart ska vi fortsätta bistå det ukrainska folket på alla sätt - politiskt, humanitärt och militärt. Men vi får inte blunda för de konflikter som pågår i andra delar av världen. Jag tänker främst på kriget som rasar i Gaza.

Självklart fördömer vi Hamas blodiga angrepp på civila israeler den 7 oktober, men det rättfärdigar inte att Israel nu straffar hela den palestinska befolkningen i Gaza i något som alltmer liknar en massaker. Efter fyra månader av bombningar har tusentals skadats och dödats, varav hälften är barn. Majoriteten av befolkningen har tvångsförflyttats och lever nu i trånga, överfulla områden utan tillräcklig tillgång till vatten, mat och medicin. 2,2 miljoner människor står inför en svältkatastrof.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Att i det här läget stoppa biståndet till UNRWA är djupt oansvarigt. UNRWA är den organisation som ser till att hjälpen når ut. Det finns ingen organisation som kan ta över UNRWA:s arbete. Det bekräftas av organisationerna själva. Det bekräftas även av Josep Borrell, EU:s höga representant. Gör om och gör rätt! Återuppta och stärk biståndet till UNRWA och Palestina! Men viktigast av allt: Agera med kraft för ett snabbt permanent eldupphör!

Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och sänkt biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast. Vänsterpartiet står upp för världens fattiga och avsätter fortfarande 1 procent av bni till biståndet.

I reformagendan kopplas biståndet i högre grad till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen. Kan handelspolitiken användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Behoven är dock som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder där affärsmöjligheterna för företag är små. Biståndet ska inte utgå från svenska affärsintressen utan från fattigdomsbekämpning och mottagarens behov.

Det är djupt oroande att biståndet minskar eller helt dras in till några av de fattigaste och mest utsatta människorna i världen i länder som Kambodja, Mali, Sydsudan och Burkina Faso. Särskilt allvarligt är att det väl fungerande demokratistödet till Kambodja dras in.

I Afghanistan är två tredjedelar av alla barn beroende av nödhjälp för att överleva. Allt fler barn tvingas arbeta i stället för att gå i skolan, och flickor drabbas särskilt hårt. I den här situationen väljer regeringen att kraftigt skära i biståndet till Afghanistan. Det är allvarligt. Detta gör man också trots att det finns organisationer på plats som kan göra skillnad och till exempel bidra till att ge flickor en säker skolgång, som Rädda Barnen, Svenska Afghanistankommittén och Unicef.

Regeringen har utlovat en utökning av klimatbiståndet, men det är oklart hur den ska gå till och vilka som kommer att få ta del av biståndet. Sverige kan visa internationellt ledarskap för en rättvis global omställning genom att gå före nationellt, genom att lyfta klimatet till en utrikespolitisk prioritering och genom att öka miljö- och klimatbiståndet till de mest utsatta länderna och grupperna.

Jämställdhet är en nyckelfaktor för utveckling. Tyvärr ökar förtrycket mot flickor och kvinnor samt hbtqi-personer globalt. Många flickor kom inte tillbaka till skolan efter pandemin. Våld, barnäktenskap och tonårsgraviditeter ökar. Utbildning och hälsovård men även tillgång till sanitet och rent vatten är viktiga jämställdhetsfrågor, samt att ha ett intersektionellt perspektiv. FN-rapporter varnar för att vi är långt från att nå de globala målen för jämställdhet.

I detta läge måste jämställdhetsagendan genomsyra alla delar av utrikespolitiken. Det är därför allvarligt att den feministiska utrikespolitiken skrotats och att stödet till UN Women halverats. Vänsterpartiet anser att hälften av biståndet ska gå till flickor och kvinnor samt 10 procent öronmärkas för SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Iran har förtrycket ökat efter de landsomfattande protester som utbröt efter mordet på den kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini. Tusentals oliktänkande har arresterats. Ingen annanstans i världen avrättades så många under förra året som i Iran, över 700.

Sverige måste fortsätta stå upp för kvinno- och demokratikämparna i Iran. Sverige måste agera med kraft för att terrorstämpla revolutionsgardet. Sverige måste också göra allt för att Nobelpristagaren Narges Mohammadi och övriga politiska fångar ska friges, inklusive de fängslade svenskarna Ahmadreza Djalali och Johan Floderus.

I 49 år har Marockos illegala ockupation av Västsahara tillåtits fortgå, en ockupation som strider mot folkrätten, FN:s vilja och den internationella domstolen i Haag. I samband med Marockos anfallskrig tvingades en stor del av västsaharierna på flykt till flyktingläger i Saharas öken, där de fortfarande lever under mycket svåra omständigheter. 90 procent lider av matbrist och vart tionde barn av akut undernäring. Behovet av bistånd är akut. De västsaharier som bor kvar i landet utsätts för ständiga trakasserier och förföljelse.

Situationen har förvärrats efter att vapenvilan bröts av Marocko i november 2020. Denna vapenvila slöts 1990 efter att parterna, det vill säga Polisario och Marocko, kommit överens om att hålla en folkomröstning om landets självständighet - en folkomröstning som ännu inte ägt rum på grund av Marockos sabotage. Världssamfundet har misslyckats med sitt uppdrag, och Marockos ockupation och plundring av landets råvaror kan fortgå.

Det är hög tid att FN och EU börjar ställa krav på Marocko om att acceptera folkomröstningen och att EU lyssnar på sin egen domstol och slutar ingå avtal som innefattar det ockuperade Västsahara och på det sättet legitimerar ockupationen. Sverige måste agera för att FN-sändebudet de Mistura får möjlighet att utan förhinder utföra sitt uppdrag för att garantera Västsaharas rätt till självständighet och frihet. Sverige kan också bidra till en lösning genom att erkänna den västsahariska staten enligt riksdagens beslut från 2012.

(Applåder)