Herr talman! Detta är inte en interpellationsdebatt om energipolitiken, men jag kan inte låta bli att säga att vi är överens om att det behövs mer energi och att havsbaserad vindkraft kommer att spela en stor roll när det gäller Sveriges energiförsörjning. Men vi är nog inte överens om att det skulle vara den enda eller den viktigaste energikällan, utan regeringen bedriver också ett aktivt arbete med att främja kärnkraften och dess möjligheter att försörja Sverige med energi framöver.

Med detta sagt ska jag fortsätta debattera det som interpellationen de facto handlar om: skyddet av vårt kulturarv och vår kulturmiljö nära hav och vatten. Kulturmiljölagens portalparagraf anger att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön och att ansvaret delas mellan flera, vilket innebär att både enskilda och myndigheter ska visa både hänsyn och aktsamhet när det gäller kulturmiljön.

Samhällsutvecklingen spelar naturligtvis också roll i detta och ställer höga krav på att det ska finns kulturmiljökompetens, både lokalt, regionalt och nationellt. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att man när det sker stora samhällsomställningar och samhällsförändringsprocesser tittar utifrån olika perspektiv. Kompetensen behöver stå för olika perspektiv.

Det arbete som utförs i dag av landets olika kulturmiljöaktörer - Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna, lokala och regionala museer - är direkt avgörande. Jag har fullt förtroende för att myndigheterna och de övriga kulturmiljöaktörerna sköter detta på ett ändamålsenligt sätt.

Vi ska komma ihåg att Riksantikvarieämbetet är den myndighet som på nationell nivå har ansvaret för de frågor som rör kulturarv och kulturmiljö men som också innefattar kulturlandskap, föremål och museer. Myndigheten ska enligt sin instruktion, sitt uppdrag och sitt regleringsbrev titta på angelägna områden inklusive kulturmiljöer i och i anslutning till vatten. Detta finns i myndighetens instruktion. Det pågår också ett nationellt utvecklingsarbete med att ta fram planeringsförutsättningar för den indirekta påverkan på kulturmiljön.

Herr talman! Det är framför allt i de stora samhällsbyggnadsprocesserna och samhällomställningsprocesserna som vi behöver ta hjälp av varandra och se till att vi krokar arm på lokal, regional och nationell nivå. Jag har fullt förtroende för att myndigheterna och de övriga kulturmiljöaktörerna ser till att sköta detta på ett ändamålsenligt sätt efter regleringsbrev och instruktioner till myndigheter.