STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har en dröm: att mina små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir bedömda efter färgen på sin hud utan efter sin karaktär. Ibland när jag lyssnar på förslag om olika kvoter eller om att sammansättningen av människor inom olika yrken ska spegla samhället - alltså när politiker lägger vikt vid människors ursprung snarare än vid deras vilja eller kompetens - undrar jag om de kanske helt enkelt har glömt bort Martin Luther Kings berömda ord. Det kanske kommer som en överraskning, men vad gäller människors rätt till lika möjligheter är jag väldigt liberal.

Precis som Petter Löberg nämnde i sin interpellation har runt 7 procent av poliskåren utländsk bakgrund. I befolkningen som helhet är andelen ungefär fyra gånger så stor. Då är frågan: Vad spelar det egentligen för roll? Personer med utländsk bakgrund har ju precis samma möjlighet att söka till polisutbildningen som personer med svensk bakgrund har. Att siffrorna ser ut som de gör handlar helt enkelt om människors fria val. Uppenbart har personer med utländsk bakgrund på gruppnivå inte lika stort intresse av att bli polis.

Det är skillnad på lika möjligheter och lika utfall. Möjligheten att bli polis ska vara lika - hur utfallet blir är inte lika intressant. Det är inte konstigare än att en stor majoritet av sjuksköterskorna och förskollärarna är kvinnor medan en stor majoritet av lastbilschaufförerna och lagerarbetarna är män. Sedan kanske vi hade önskat att situationen var annorlunda och att den speglade samhället i större utsträckning, men detta är trots allt konsekvensen av människors fria val och vilja. Låt så vara!

I argumentationen om varför det skulle vara viktigt med fler personer med utländsk bakgrund inom poliskåren nämns ofta att detta skulle ge högre legitimitet och att förtroendet mellan polisen och minoritetsgrupper skulle vara skadat. Problemet här, som jag ser det, är följande: Om det nu är så att personer i exempelvis vissa förorter har mer förtroende för personer med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund säger det, precis som Katja Nyberg sa, mer om dem än om den svenska polisen. Det är ju i så fall vissa minoritetsgruppers inställning till majoritetssamhället och till svenskar som behöver förändras.

Om jag exempelvis ringer till Försäkringskassan och får prata med någon med utländsk bakgrund har jag inte mindre förtroende för den personen för att jag är svensk, men av någon anledning resonerar vissa så när det gäller frågor som är kopplade till polisen. Dessutom bor vi ju i Sverige, och då får man finna sig i att många som jobbar inom polisen har svensk bakgrund.

Frågan om representation är alltså felställd; detta borde snarare ses omvänt. Vi ska inte intervenera mot människors fria vilja. Andelen med utländsk bakgrund inom polisen är ett resultat av människors intresse för yrket.

Min fråga är snarare varför lösningen på vissa människors misstro mot polisen skulle vara att andelen med svensk bakgrund inom polisen minskas. Och om detta är lösningen, vad säger det då om de personer som misstror polisen eller har mindre förtroende för polisen på grund av polisernas etniska bakgrund?