Fru talman! Inledningsvis får jag naturligtvis tacka för ett välformulerat svar som också i huvudsak bekräftar den bild som jag ger i min interpellation. Det finns en påtaglig diskrepans mellan Polismyndighetens ambitioner med mångfald och hur det de facto ser ut för närvarande.

Problemet är inte främst att få människor med utländsk bakgrund att söka till polisutbildningarna - därvidlag är frekvensen väldigt hög. Även om man tar bort utländska medborgare ur ekvationen ligger snittet ungefär där det ska ligga utifrån befolkningens struktur. Det mystiska i sammanhanget är i stället vad som händer under resan. Detta har vi fortfarande inte något riktigt bra svar på.

Varför börjar inte personer med utländsk bakgrund på polisutbildningarna i den omfattning som antyds av antalet ansökningar och de behov som finns? Svaret är alltså inte att dessa personer inte söker och att man med hjälp av olika kampanjer eller liknande ska få fler att söka. Det händer någonting på resan. Vad som händer är det stora mysteriet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har arbetat som lärare i 24 år och har naturligtvis haft många elever med utländsk bakgrund i mina klasser. Många av dem har velat bli poliser. Vissa personer har kanske dåliga erfarenheter av polisen i de länder som deras föräldrar eller de själva kommer från, men på det stora hela är polis ett eftertraktat yrke bland dessa grupperingar. Många av dessa personer frustar av iver att få påbörja utbildningen till det mångfasetterade och fina yrke som polisyrket är, men någonstans på vägen händer det någonting.

För ungefär tio år sedan var vi på utbildningen i Växjö. Rektorn där, som nu har gått i pension, beskrev hur hon bestämde sig för att - mer eller mindre på sin fritid - titta på antalet sökande av utländsk härkomst i förhållande till hur många som gick på utbildningarna i vårt land vid den tidpunkten. Vid den tidpunkten - det måste ha varit ungefär 2015 - gick de elever på polisutbildningarna som var av utländsk härkomst att räkna på ena handens fingrar. Det sammanlagda antalet studenter var närmare 1 000. Detta var helt oacceptabelt på alla möjliga plan.

I min interpellation ställde jag en allmän fråga, och jag är väldigt tacksam för att justitieministern beskrev att han delar uppfattningen att mångfald inom polisen har diverse positiva effekter, bland annat för myndighetens effektivitet. Den andra delen av frågan handlade dock snarare om vilka konkreta åtgärder ministern har tänkt vidta för att öka mångfalden. Han beskrev direktivet om en ökning av antalet anställda i det volymmål som finns, som majoriteten och oppositionen är överens om, men jag skulle gärna höra justitieministern filosofera lite om de konkreta åtgärderna.