STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Samhället ska hjälpa den som faller men aldrig någonsin hindra någon att flyga. Det måste finnas en balans mellan individens ansvar och samhällets skyldigheter, företagens möjligheter att skapa vinst och därigenom tillväxt och välfärd kontra den anställdes rättigheter och krav.

Våra erfarenheter och ideologier skär på lite olika ställen utifrån vilket perspektiv vi har. Vissa av våra partier har stöd av den gruppen medborgare som redan har ett jobb, de som redan är medlemmar i ett fackförbund och har haft möjlighet att bygga upp en a-kassa först på agendan.

När intresseorganisationer värnar sina medlemmar, vilket naturligtvis är helt rimligt, blir det allt svårare för den stora gruppen som står utanför och ivrigt knackar på personalingången till sitt första jobb och sin första anställning. Det kan vara Erik med funktionshinder, Eva som har missbruk och psykisk ohälsa bakom sig eller Hind som kom till Sverige och inte lärde sig riktig svenska innan hon skaffade familj och hade några år hemma med barnen.

Parallellt med kraven på att lära sig svenska måste vi ha ett sfi värt namnet, det vill säga ge möjligheter till praktik och kombinationsutbildningar där man får lära sig både svenska och ett yrke samtidigt. Då krävs det att arbetsgivare, privata såväl som offentliga, har ekonomiska och personella resurser att ta emot, lära och utveckla.

Fru talman! Det finns också olika perspektiv när det gäller om de privata företagen är en tillgång eller ett hot mot individer som behöver komma in på arbetsmarknaden. För mig och Liberalerna är svaret enkelt. Arbetsmarknadsutskottet skapar inte ett enda riktigt jobb. Vi politiker skapar inte 14 nya rörläggartjänster i Tierp eller 8 nya servitrisjobb i Åstorp. Till det krävs drivna entreprenörer och arbetsamma företagare, någon som ser potential i en nedgången lokal eller kan se ett hotell där vi andra bara ser en gräsplätt.

Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och varje vecka ser vi dessutom att antalet som möts av varsel eller uppsägningar ökar. Det är allvarligt; vi är inne i en lågkonjunktur. Men sanningen är att vi trots att vi har många år av högkonjunktur bakom oss inte har lyckats rusta dem som står långt från arbetsmarknaden.

Alla som kan jobba ska jobba. Men då måste det löna sig bättre att gå från bidrag till jobb, och att utbilda sig måste ge mer kvar i plånboken.

Fru talman! Arbetsrätten behöver bli flexiblare för att fler ska få sitt första jobb. Förra mandatperioden gjordes positiva förflyttningar i svensk arbetsrätt, vilket är bra. Sverige behöver en modern arbetsrätt. Men fortfarande finns det regelverk som är anpassade efter en tid när normen var att en person arbetade på samma arbetsplats hela yrkeslivet. Så ser inte arbetslivet ut längre.

Arbetsrätten behöver ha en balans mellan trygghet och flexibilitet, och för oss liberaler innebär det att man ska känna sig trygg på jobbet men också trygg med att hitta ett nytt jobb vid behov. De aviserade förändringarna i a-kassan är ett steg på vägen. Det handlar om trygghet genom kraftig ersättning i starten men också förväntan och incitament att snabbt hitta ett nytt arbete genom omställning.

Om fler ska få friheten att ha en egen lön måste det finnas jobb också för dem som saknar utbildning, erfarenhet och kontakter. Om fler ska kunna få sitt första jobb måste dessutom rätten att provanställa stärkas - tvärtemot vad en del andra här inne har anfört i sina motioner. Då kommer företag nämligen att våga och kunna ge fler chansen att visa vad de går för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

I denna sal har det pratats mycket om att etableringsjobben inte kom på plats tillräckligt snabbt. Regeringen har anklagats för senfärdighet och ovilja. Nu är reformen sjösatt, men jag har ännu inte hört talas om att arbetsmarknadens parter levererat ett enda jobb. Vilken tur då att regeringen håller fast vid nystartsjobben som ett komplement.

Arbetsplatser ska inte bygga murar. Det är lätt att kräva att turordningsreglerna ska bli snävare, att det ska vara svårare att ändra sysselsättningsgrad och att alla ska kunna arbeta heltid. Men de som ska utveckla jobb och skapa arbetstillfällen måste också känna sig trygga. När omsättningen går ned, marknaden sviker och företagarna själva inte kan ta ut lön längre är det rimligt att de kan förändra sysselsättningsgraden för de anställda. Därmed inte sagt att den så kallade hyvling vi ser på en del stora företag är rimlig. Tvärtom är detta både dålig personalpolitik och i förlängningen också dålig företagsekonomi. Det borde företagen veta.

I en motion anförs att man borde få arbeta längre. Det är i ett liberalt synsätt inte bara rimligt utan också nödvändigt. Att arbetsmarknadens parter ger årsrika möjlighet att arbeta längre än i dag är positivt, och vi ser nu att allt fler som uppnått mogen ålder fortsätter att arbeta utifrån sina möjligheter och förutsättningar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).