Fru talman! Sedan 2003, alltså på 20 år, har andelen svenskar som beskriver att deras liv är meningslöst fyrdubblats, från 6 till 24 procent. Vi vet också att hälften av dem som är sjukskrivna i Sverige är sjukskrivna för psykisk sjukdom eller sådana symtom. Jag vill alltså i detta inlägg lyfta fram regeringens arbete med psykisk ohälsa.

Jag påstår att den psykiska ohälsan bland barn och unga är vår tids största folkhälsofråga. Vi som har haft förmånen att jobba med barn och unga får möta unga människor som har en nattsvart ångest som de försöker brottas med och ett hopp som bara har försvunnit. Alla vi vet att detta är en jättefråga som väntar på åtgärder, och nu har regeringen faktiskt satsat rekordmycket på att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Det är bra.

Regeringen både förstärker och förlänger satsningarna, och drygt 2 miljarder kronor viks nu för insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention nästa år. Vi måste också i detta läge försöka tänka nytt, och det tycker jag att regeringen förmår. Man utreder nu en haverikommission vid självmord och arbetar också med en lagstadgad vårdgaranti för barn så att de får den hjälp de behöver inom maximalt 30 dagar.

Allt detta måste naturligtvis också paras med att vi blir bättre på det förebyggande arbetet, alltså innan den psykiska ohälsan uppstår. För mig som kristdemokrat är svaret att det då är viktigt att satsa på familjen och den kravlösa kärlek som drar barn till sina föräldrar. Sedan måste vi se till att alla goda krafter i civilsamhället får bidra.

(Applåder)