Herr talman! Sverigedemokraterna och de övriga högerpartierna har nu levererat en budget till riksdagen. Den måste ju åtminstone sägas vara tydlig på några områden. I ett läge när de som arbetar inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen dagligen ser behoven växa dem över huvudet väljer SD och regeringen att leverera ännu en nedskärningsbudget - inte för att pengarna saknas utan för att man aktivt väljer att inte tillskjuta medel.
Vad de styrande i de här bänkarna har föresatt sig och valt att bekämpa är själva den rikedom som ligger i det civilisatoriska åtagandet att värna kvaliteten i det gemensamma, mänskligt behovsstyrda. Prioriteringarna lyser också igenom när man ser vilka hushåll som värnas och omhuldas och vilka som möts av axelryckningar och tomma ord.
För de mycket få mycket välsituerade som knappt behövt göra några förändringar i sina vanor när maten, elen och boräntorna blivit ordentligt dyrare väntar i den här budgetpropositionen mer stöd och mer subventioner. Så icke för den ensamstående mamman som har fått skära bort allt till sig själv för att sätta mat på bordet till barnen. Inte heller för småhusägare som fått många nätters sömn störd av en gnagande oro för sina räntekostnader eller för hyresgästen som aldrig omfattats av rotbidrag och aldrig haft råd med rutsubventionerad städhjälp. De får i stället bidra till att bidragen som främst går till ordentligt välmående grupper ska bli mer generösa.
Det ska bli billigare att bygga om verandan, eventuellt i sommarhuset utomlands, eller att flytta flygeln från en salong till en annan. Det är den faktiska prioritering som SD och regeringen gör. Den som är ung, student eller kanske har sitt första jobb får glädjen att bidra lite extra till den festen när regeringen passar på att avskaffa rätten till fri tandvård för unga vuxna, som det för övrigt var Vänsterpartiet som såg till att förhandla fram för några år sedan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande
Detta läggs ovanpå ännu ett jobbskatteavdrag som ger mer till dem som har mer från förr. Genom sin konstruktion fördjupar det den orättvisa som går under namnet funkisskatten, alltså att den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har möjlighet att förvärvsarbeta måste betala en högre skattesats på samma summa. Nog är prioriteringarna tydliga - närmast parodiska - utan att för den skull vara särskilt skojiga.
När det kommer till behovet av att anpassa Sverige till de pågående klimatförändringarna har SD:s antipati mot fakta och statistik gift sig väl med det gammalmoderata ointresset för investeringar som kan komma hela samhället till del. Förlorarna är svenska folket. Regeringen ökar utsläppen, även enligt regeringen själv. Men på energi- och elektrifieringsområdet, där vi behöver en gigantisk omställning, händer inte mycket. När det gäller järnväg och kollektivtrafik går det bakåt.
Allt det här gör att Sverige alltmer blir ett land på efterkälken, både i förhållande till det existentiellt avgörande globala klimatarbetet och när det gäller att placera vår ekonomi, vår industri och våra företag i en bättre position när världen ofrånkomligen förändras. Det är en politik mer präglad av ett slags pojkrumsaktig efterfeststämning än av viljan att resonera, agera och ta ansvar.
Herr talman! Den nedskärningsbudget som läggs fram för välfärdens tjänster beskrivs på regeringens hemsida under rubriken "Kraftiga tillskott till välfärden i höstbudgeten" med påståendet att regeringen vill förbättra de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och regioner. Men regeringen skjuter bara till 10 av de 28 miljarder som kommuner och regioner hade behövt för att hålla verksamheten på ungefär samma redan hårt pressade nivå. Det är sådana här pr-dominerade spinn som försvårar det demokratiska samtalet i sig.
Till sist hamnar vi i finansministerns glada uppmaning häromdagen: Man har också ett eget ansvar att jobba med effektiviseringar. I klartext: Sjuksköterskor och lärare måste tugga i sig att de för varje år får en alltmer ohållbar arbetssituation, så att finansministern kan erbjuda landets kapitalägare och höginkomsttagare större offergåvor från de gemensamma resurserna.
Det här händer samtidigt som regeringsföreträdare återkommande försöker ge sken av krafttag mot de kriminella gängen och nyrekryteringen dit. I pauserna mellan tuffa poser och pratet om ständigt mer av dokumenterat verkningslös eller kontraproduktiv repression påstår man från det hållet även ibland att förebyggande arbete är viktigt. Men hur ska detta viktiga arbete materialiseras? Hur ska det bli möjligt att se fler elever som är på glid och ge dem den extratid som krävs när så gott som alla kommuner i Sverige kommer att behöva skära ned på skolverksamheten i en redan pressad situation? Hur ska de drygt hälften av landets socialchefer som redan i dag anger att de inte kan klara av dagens behov eller ens upprätthålla rättssäkerheten i insatserna kunna bära de nya nedskärningskrav som följer med regeringens budget och dessutom göra mer av förebyggande arbete?
Jag vet inte om finansministern förväntar sig att detta ska ske genom gudomligt ingripande, men hennes budget pekar i alla fall i en annan biblisk riktning: Den som har en dyrbar uteplats och har råd med tre utlandssemestrar per år, åt honom ska varda givet, men den som icke har, från henne ska tagas också det hon har.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande
Herr talman! De här försöken att lägga dimridåer ser vi också när nu trixiga justeringar av stora nedskärningar som genomförs eller aviseras presenteras som satsningar. Det finns flera sådana exempel från miljöpolitikens och arbetsmarknadspolitikens område. Ett flagrant exempel är när frontalangreppet mot studieförbunden, ett dråpslag som innebär 30-40 procent i nedskärningar och ett hot mot verksamhetens själva existens, ställs mot en påstådd satsning på yrkesutbildningar och folkhögskolor. Det krävs bara en liten titt i budgeten för att se att det samlat sett är fråga om nedskärningar över hela linjen.
Men låt det i alla fall stå helt klart: Attacken mot studieförbunden och mot den svenska folkbildningsmodellen är ett ideologiskt motiverat angrepp mot just det som gör en demokrati livaktig, mot det som utgör ett hinder för den auktoritära samhällsutveckling som är SD-högerns essentiella mål. Denna höger, som regeringspartierna nu sorterar under, har alltid och överallt avskytt sådant som inte helt låter sig kontrolleras av vare sig staten eller kapitalet: fackföreningsrörelsen, journalistik i allmänhet och public service i synnerhet, akademin, civilsamhället, föreningslivet och folkbildningen.
Herr talman! Det som nu sker i Sverige måste beskrivas med ord som täcker allvaret i utvecklingen. Detta är svårt i en budgetdebatt där vi talar om anslag, miljoner, utspel och myndigheter. Man mister lätt de långa linjerna ur syne. Men nedskärningarna i välfärden, den hetsiga kulturkrigsretoriken och angreppen på civilsamhället är tätt sammanvävda ting. Effekten av politiken är systematiska steg bort från det som har gjort Sverige till ett land där rikedomen kunnat återspeglas i kvaliteten på de gemensamma välfärdstjänsterna, där det offentliga varit inriktat på att lyfta upp människor mer än att trycka ned dem och där samhällets institutioner och makthavarnas visioner kunnat vara mer inriktade på att fostra gemenskap än på att så split. Det är detta Sverige som den högernationalistiska regeringen utarmar. Sverige blir med det blåbruna budgetförslaget både fattigare och farligare.
Men i allt detta finns också svaret på var hoppet står att finna och var motståndet måste resas. De senaste månaderna har vi sett det hända kring en fråga som inte uttryckligen handlar om budgeten utan om det blåbruna försöket att introducera angiverilagar i Sverige. Detta har fått fackliga organisationer, lärare, läkare, socialsekreterare, kommunpolitiker, grannar, pensionärer och ungdomar att säga ifrån för att slå vakt om varandra och slå vakt om det som är viktiga kärnvärden i vårt land.
Det är just den impulsen som belyser vägen framåt ut ur den skymning som den här budgeten är med och bidrar till. Vi är några som gör det vi kan inne i den här kammaren och i de här korridorerna. Men styrkan i den oppositionen är avhängig det som sker där ute. Låt oss tillsammans se till att det närmaste året blir ett år då Sverigedemokraterna och deras stödpartier i regeringen får höra hur det är i välfärden när resurserna tryter, hur det känns att vara kroniskt sjuk eller långtidsarbetslös och höra politiska makthavare säga att man ska skärpa sig och inte stapla bidrag och hur det är att slita i ett arbetaryrke, sitta med en massa månad kvar i slutet av lönen och sedan höra finansministern lova bort rutbidrag och skattelättnader till just dem som slipper oroa sig för sin ekonomi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande
Mitt och Vänsterpartiets löfte är att vi ska vara med, lyssna noga och se till att de rösterna och den verkligheten får genljuda i debatterna här. Sverige förtjänar bättre än den här budgetpropositionen.
(Applåder)