STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Herr talman! Vi lever i en orolig och dramatisk tid. Vi får gå tillbaka till 40-talet för att hitta ett lika stort säkerhetshot mot vårt land och våra medborgare. Vi får gå tillbaka till 50-talet för att hitta en motsvarande ökning av matpriserna och till 90-talet för att hitta en lika tuff ekonomisk utmaning. Byggandet tvärbromsar, arbetslösheten ökar och gängvåldet eskalerar.

I denna tid är vi samlade i den här kammaren för att debattera Sverigedemokraternas och regeringspartiernas förslag till statsbudget för nästa år. Tyvärr, herr talman, är det en budget som inte återspeglar det allvar som situationen kräver. Det är en budget som gör Sverige fattigare. Det är en budget som fortsätter att underfinansiera välfärden, som bromsar byggandet av välståndslandet Sverige och som inte tar itu med de stora samhällsproblemen.

Jag menar att det är svagt. Det är otillräckligt. När vårt land står inför svåra utmaningar krävs ett starkt ledarskap. Vårt land kan mycket bättre än så här.

Herr talman! Den ekonomiska krisen fortsätter att plåga Sverige och Europa. Hushållen har fått äta av sina besparingar för att klara räkningarna. Men räntekostnaderna fortsätter att öka. Hyran fortsätter att gå upp. Matpriserna tynger kassen. Tio års reallöneökningar har urholkats av inflationen.

Nu har inflationen äntligen börjat vika nedåt. Men lågkonjunkturen ser ut att driva upp arbetslösheten, och investeringarna dämpas.

Låt oss summera regeringens ekonomiska resultat så här långt. Prisökningarna i Sverige har varit större än i andra jämförbara länder, nästan dubbelt så stora som i Danmark. Sveriges tillväxt ser ut att bli bland de sämsta i hela EU. Sverige blir fattigare. Vanliga familjer med vanliga inkomster får svårare att klara räkningarna. SD-regeringen har också inflationsskyddat höginkomsttagarna, samtidigt som vanligt folk går på knäna. Det är tufft för de ensamstående föräldrarna men särskilt tufft för barnen.

För de allra flesta människor i vårt land är det här en helt vanlig onsdag. Vardagen rullar på bortom storpolitik, inflationschock och räntebanor. Men den ekonomiska krisen får effekter i vardagen, inte bara för att det blir svårare att betala räkningarna. Nedskärningar och besparingar i skola och fritis, på vårdcentralerna och i äldreomsorgen får effekter på vardagen, rakt in i vanliga människors livspussel.

Undersköterskorna oroar sig över hur de ska hinna när kollegorna på passen blir färre och patienterna blir fler. Läraren har ont i magen för att unga killar som behöver lite extra stöd för att klara matteuppgifterna inte längre har en elevassistent som kan stötta i klassrummet.

Regeringen Kristersson-Åkesson har styrt Sverige i snart ett år. Och nu lägger man på riksdagens bord en budget som visserligen innehåller tillskott till kommuner och regioner men som är långt ifrån tillräcklig för att klara välfärdsåtagandet. Den sjukvårdskris som den här regeringens passivitet har skapat kommer att leda till färre vårdplatser, i vissa fall till att hela avdelningar och sjukhus kan behöva läggas ned. Så bygger man inte Sverige starkare. Långt efter det att Elisabeth Svantesson har avgått som finansminister riskerar vi att få leva med konsekvenserna av den nedskärningspolitik som den här regeringen bedriver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Vi socialdemokrater har visat att det är möjligt att prioritera annorlunda. Om Socialdemokraterna hade fått bestämma hade kommunsektorn fått dubbelt så stora statsbidrag redan i år. Det hade skapat en helt annan situation i skolan och sjukvården.

Nu säger vi att det behövs en helt ny princip, ett systemskifte, för hur vi finansierar vår välfärd. Det måste vara slut med att kalla nedskärningar för satsningar. Välfärden behöver en bottenplatta som tryggar basfinansieringen när kostnaderna ökar. Det kommer inte att räcka för att öka kvaliteten och för att bygga välfärdssamhället starkare. Men det kommer att stoppa de nedskärningar som sker i skymundan samtidigt som politiker slår sig för bröstet för nya satsningar.

(Applåder)

Herr talman! Jag hör regeringen tala om strukturreformer, om nya verktyg för att långsiktigt stärka vår konkurrenskraft och vår tillväxt. Tror vi att tillväxten blir högre eller lägre om färre elever klarar grundskolan med godkända betyg? Tror vi att konkurrenskraften ökar eller minskar om fler måste gå ned i arbetstid för att ta hand om sina föräldrar, eftersom kvaliteten i äldreomsorgen sviktar? Och tror vi på allvar att Sverige blir rikare när färre vuxna kan skapa trygghet och ordning på skolgårdarna och i bostadsområdena?

Den här regeringen har en plan, säger Elisabeth Svantesson. Samma regering som misslyckades med elstödet, som misslyckades med att stötta barnfamiljerna ekonomiskt under förra året och som tyvärr har misslyckats med säkerhetsläget i vårt land vill nu få oss att tro att de har en strategi för att ta oss ur lågkonjunkturen. Samma regering som inte ens orkade göra det mest nödvändiga för att få ned matpriserna, betala tillbaka elbolagens övervinster till svenska hushåll eller stötta sjukvården och skolan under kostnadskrisen försöker nu inbilla oss att de kommer att lösa tillväxten och produktiviteten på sikt. Tillåt mig tvivla, herr talman.

Nu står Sverige och världen inför ett vägskäl. Tusentals trygga jobb håller på att växa fram i tillväxtsektorer. Länder över hela världen tävlar om vem som blir först med att i stor skala producera morgondagens batterier, bilar och fossilfritt stål. Den som ligger först kan räkna hem högre tillväxt, välbetalda jobb, helt enkelt en tryggare framtid. Sverige ligger redan långt framme. Det är oss hela världen sneglar på när de ska ställa om sina industrier och börja producera framtidens produkter. Men vi har inte råd att halka efter.

Under förra århundradet klarade vi i Sverige att stötta framväxten av en världsledande industri som levererade bilar, järnmalm, stål och kullager till hela världen samtidigt som vi byggde folkhemmet - världens mest rättvisa och moderna välfärdssamhälle. Vi kan göra det igen.

När jag var näringsminister påbörjade den socialdemokratiska regeringen nyindustrialiseringen av Sverige. Det hånades en del då. Nu ser vi hur fabriker som ska tillverka batterier och fossilfritt stål växer fram i norra Sverige, i Mälardalen och i Västsverige. Nu måste Sverige växla upp, inte växla ned. Vi måste öka takten, inte bromsa in. Men det krävs en målmedveten politik för tillväxt och en politik som förmår bygga ett helt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

För att få fler elektriker, maskintekniker och CNC-operatörer måste det finnas fler utbildningsplatser och fler förskolor i närheten av deras arbetsplatser. Det behövs en bostadspolitik som möjliggör för fler bostäder där jobben växer fram och en energipolitik som kan försörja de nya fabrikerna med energi från alla fossilfria kraftslag. Men i stället för att styra mot en trygg framtid kastar den här regeringen ut Sverige på okända vatten. Man skänker bort svenska jobb. Man sätter kommunerna på svältkur, låter bostadsmarknaden rasa samman och gör energipolitiken till föremål för politiskt spel.

Högerregeringens tillväxtpolitik domineras helt av Sverigedemokraternas ideologiska skygglappar. Sverigedemokraterna tycker att tusentals nya industrijobb som mekaniker, elmontör och elektriker är fel sorts jobb. De tycker att vi har för många, inte för få, vindkraftverk, och pressar upp elpriserna för både hushåll och industri. De vill att Sverige tackar nej till miljardinvesteringar som kan innebära en nystart och välstånd för stora delar av vårt land.

Det här gör Sverige fattigare, herr talman. Jobben och skatteintäkterna kommer då att hamna någon annanstans. Industrierna och tillväxten kommer att lyfta andra länder. Det är dåligt för Sverige, och det är dåligt för svensk ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Flera bostadsområden har upplevt en sommar som inte liknar någon annan. Våldet har eskalerat bortom alla gränser. Barn mördar. Barn mördas. Hemtjänstpersonal och familjemedlemmar blir måltavlor.

Vi måste klara av att pressa tillbaka gängen, knäcka deras organisationer och bura in fler gängmedlemmar. Annars riskerar Sverige att gå i helt fel riktning. Det krävs en målmedveten kamp för hela rättskedjan. Vi ska riva sekretesskedjor, ge polisen de resurser och verktyg som krävs och bygga fler häktesplatser och fängelser.

Men det kommer inte att räcka, herr talman. Det är den krassa verkligheten. Vi behöver lägga samhällets fulla kraft också på att stoppa nyrekryteringen till gängen. Vi kan lära av Danmark. Vi måste punktmarkera varje ung kille som är på väg in i kriminalitet. Vi måste bryta den förödande segregationen, som sliter isär vårt samhälle och skapar sämre livschanser för så många i vårt land.

Fler människor, fler föräldrar, måste gå till jobbet så att de kan försörja sig och se till att de kan ta föräldraansvaret, som samhället aldrig kan ersätta. Men det kostar. Då är det plågsamt att se att SD-regeringen skär ned på just de insatserna, på socialtjänst och andra insatser, i de kommuner som är hårdast belastade av gängkriminaliteten. De kommer att få ännu svårare att klara sitt uppdrag att bekämpa nyrekryteringen om nedskärningarna går igenom.

För varje krona som den här regeringen lägger på att stoppa nyrekryteringen till gängen lägger de åtta på att ta bort plastpåseskatten. Det är inte rimligt, herr talman. Det gör Sverige både fattigare och farligare.

(Applåder)