Herr talman! Jag får också tacka för det som finansministern påpekade att vi var eniga om, alltså stödet till Ukraina och behovet av att rusta upp försvaret.

Det vi inte är eniga om är hanteringen av den svenska välfärden. Vi har i dag en situation där läkare, undersköterskor och lärare flyr sina viktiga yrken för att de helt enkelt inte orkar längre. Det hänger naturligtvis ihop med de arbetsvillkor som råder när pengarna inte räcker till. SKR säger att det skulle behövas 28 miljarder i generella statsbidrag för att ligga kvar på dagens pressade nivå. I regeringens egen budget ser vi att man förväntar sig att verklig konsumtion ändras med noll i fasta priser, fastän bara demografin skulle kräva ungefär 1 procents ökning.

I klartext budgeterar man alltså för en välfärdskollaps. Den här nedskärningsbudgeten kommer att sända chockvågor över Välfärdssverige. Kan finansministern se alla dem som sliter i välfärden i dag i ögonen och säga "ja, det här är en ansvarsfull prioritering"?