Fru talman! Tillåt mig parafrasera ministern för civilt försvar: Det kan bli krig i Sverige.

Jag vill inte i första hand vädja till Carl-Oskar Bohlins rädsla men däremot till hans lägesuppfattning. Samhällelig motståndskraft kräver just medvetenhet om läget, och just nu befinner sig svensk sjukvård i kris. Över 5 000 tjänster runt om i landet är hotade.

Region efter region larmar om att det inte finns tillräckliga resurser för att bibehålla sjukvården på den nivå som den var på tidigare. I mitt hemlän Gävleborg väntar människor i timmar på att ambulansen ska komma fram i nödlägen. I krigstid och kristid är, som vi alla är medvetna om, pressen på sjukvården ännu högre än normalt. Om det inte finns en fungerande sjukvård i fredstid, då den borde fungera optimalt, hur ska den då fungera i krigstid?