Herr talman! Det är naturligtvis välkommet med den oro och de bekymmer som regeringen och statsrådet visar att man har för de växande skillnaderna mellan kommunerna. Det är nu en skillnad på nästan 7 kronor, det vill säga 6 kronor och 32 öre, mellan den kommun som tar ut lägst skatt och den som tar ut högst skatt.

Det är inte rimligt att skillnaderna får fortsätta att öka. Detta har uppmärksammats av flera regeringar genom olika statliga utredningar och i olika debatter i Sveriges riksdag. Genom åren har man också vidtagit olika åtgärder för att försöka hantera detta.

Men när man väljer att beskriva verkligheten kan man också välja vilka bilder man målar. Det är korrekt som statsrådet säger att den samlade genomsnittliga skattesatsen i kommuner och regioner nu ökar med 13 öre. Men den skillnad som uppstår på 6 kronor och 32 öre beror inte bara på det.

Det är 13 av Sveriges 290 kommuner som höjer skatten, men det är samtidigt 24 kommuner som sänker skatten. Detta ska man ta i beaktande, för det som har hänt i Sverige sedan 2000 är att den genomsnittliga kommunalskatten har ökat med 2 procentenheter - och detta i en tid då samhällets samlade skatteuttag, det som vi kallar för skattekvoten, har minskat med 7 procentenheter och nu närmar sig rekordlåga nivåer.

Det här får naturligtvis konsekvenser, och det har inneburit att vi har minskat skatteuttaget med cirka 400 miljarder kronor. Det är nästan 100 miljarder mer än kommunsektorns samlade utgifter för all skola och pedagogisk verksamhet. Det har skett en omfördelning. Man sänker det totala skatteuttaget och lägger sedan ytterligare krav på kommunsektorn att lösa sina uppgifter.

Statsrådet ska naturligtvis få möjlighet att svara på hur han ser på detta, men man kan ändå få intrycket att både den kris vi nu befinner oss i och den väg vi väljer framåt är politiskt skapade och inte ekonomiskt skapade.

Kommunerna har stora underskott. De har stora framtida utmaningar för att klara både den löpande driften och framtida investeringar. Samtidigt har vi en regering som inte visar något större intresse av att justera statsbidragen och ge kommunerna de förutsättningar de behöver för att klara sina åtaganden. Nu för man också fram ytterligare en tanke, nämligen att begränsa kommunernas möjlighet att själva ta in de intäkter de behöver för att klara sin verksamhet genom att förbjuda kommunerna att höja skatten. Man ger inget, och man förbjuder kommunerna att själva finansiera sin verksamhet.

Nej, den borgerliga utförsbacke vi nu ser Slottner och regeringen knuffa den svenska välfärden nedför är inte ekonomisk. Den är politisk. Detta kommer att innebära att man förändrar den svenska välfärden i grunden. Vi ser nu ett systemskifte där man utnyttjar ekonomiska argument för att svälta välfärden, minska våra gemensamma åtaganden och tvinga människor att ta ett större ansvar för sitt eget välmående, sin egen utbildning, sin egen äldreomsorg, sin egen barnomsorg och all annan välfärd som i dag finns i den kommunala sektorn. Det är mycket oroande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)