Herr talman! Jag är väldigt glad för att Pål Jonson uttrycker att vi ser likadant på denna sak och att vi har ett ansvar för dem som har riskerat sina liv i Afghanistan genom att hjälpa de svenska trupperna på olika sätt, som tolkar eller lokalanställda. Detta är viktigt, och det är ett uttalande som förpliktar.

Jag är också väldigt glad för Stefan Olssons långvariga engagemang och att vi kan tala om denna viktiga fråga i en sådan samsyn. För oss i Miljöpartiet har detta varit en fråga där vi har varit beredda att agera oavsett färg på den minister vi för tillfället har, när vi har upplevt att man inte har tagit detta på allvar.

När vi pratar om att hjälpa utsatta personer i Afghanistan tror jag att det ibland har varit en utmaning att det parallellt har pågått en migrationsdebatt där personer från just Afghanistan ofta har misstänkliggjorts på olika sätt. Jag tror att inte minst den tidigare ministern Morgan Johanssons uttalanden bör ses i det ljuset.

Det gör mig verkligen glad att vi i denna politiska kontext har en enad syn på att vi har ett ansvar för dessa personer. Det är inte enkelt men det går. Precis som Stefan Olsson lyfte fram finns det andra länder som fortsätter att få ut personal som har jobbat för dem från Afghanistan. Det finns ett samarbete med FN:s flyktingorganisation IOM, som kan hjälpa till i exempelvis grannlandet Pakistan. Det finns också förutsättningar för en hel del personer att lyckas ta sig ut ur landet med visst stöd.

När det gäller den långsiktiga frågan om ett permanent regelverk för att inte behöva hitta en nödlösning nästa gång en militär insats utomlands slutar på detta olyckliga sätt - att människor som lever i landet och har arbetat för utländska trupper riskerar att förföljas - tycker jag att det vore bra om man kunde hitta ett sådant regelverk tillsammans med andra länder.

I de internationella ramverk som finns är utgångspunkten att det är det lokala landet som ansvarar för lokalanställda. Detta blir problematiskt i situationer där landet så att säga hamnar i händerna på krafter som, precis som talibanerna i Afghanistan, snarare ser dessa personer som förrädare och fiender.

För de ungefär 50 personer som just nu gömmer sig runt om i Afghanistan och som flyttar med sina familjer är läget akut. Barn vittnar om att de inte kan gå till skolan därför att de hela tiden rycks upp från sina hem. Det viktigaste är att hålla sig gömd. Ju mer talibanerna kopplar ett grepp och kan börja kontrollera saker som var människor bor och få på plats något slags folkbokföring, desto tuffare och svårare kommer det att bli att fortsätta att hålla sig gömd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas på aktion i närtid.