Herr talman! Situationen i Afghanistan efter talibanernas maktövertagande är mycket svår - för kvinnor och flickor som nekas möjlighet att fortsätta sin skolgång eller gå till arbetet och för minoriteter som förföljs av talibanerna. I ett särskilt akut läge befinner sig personer som arbetat för de militära styrkor som under många år bekämpade talibanerna i Afghanistan. Jag har personligen blivit kontaktad av före detta medarbetare till svensk militär som nu flyttar, gömmer sig eller håller sig undan talibanerna av rädsla för sina och sina familjers liv.

Detta gäller förstås även personer som jobbat för andra länders försvarsmakter. Vi har också hört och sett hur många andra länder, däribland Tyskland, Storbritannien och USA, efter 2021 fortsatt att lyfta ut personer som arbetat för deras försvarsmakt, även om det varit under en kort tid.

Sverige har inte fortsatt. Ett femtiotal personer som arbetat för svensk militär befinner sig kvar i Afghanistan och lever nu i livsfara, liksom deras familjer. Dessa personer skiljer sig inte alls från de personer som Sverige har hjälpt ut ur Afghanistan under de två tidsperioder då Sveriges regering har hjälpt personer som jobbat för svensk militär att komma därifrån. Det är slumpen som avgjort att just dessa 50 har blivit kvar.

Det går att hjälpa dem ut; det visar andra länders insatser. Det krävs dock vilja och beslutskraft. Jag uppfattar att Pål Jonson nu säger att hans ambition är att även dessa kvarvarande personer ska kunna komma ut ur Afghanistan. Jag hoppas att han också inkluderar deras familjer. I många fall är familjerna lika riskutsatta på grund av familjemedlemmens arbete.

En person som hamnat i just sådan livsfara berättade att han när han skrev under anställningsavtalet tänkte: Jag hoppas att jag inte skriver på min dödsdom nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då hoppades förstås alla att talibanerna en gång för alla skulle bekämpas och att Afghanistan skulle bli en frihetlig demokrati med mänskliga rättigheter för både kvinnor och minoriteter. Detta har misslyckats.

Det här kan hända även i framtiden. Varje land bör ta det ansvar som moraliskt åligger det när man anställer personer så att de inte på grund av sin anställning hamnar i livsfara om det inte blir som man hoppats - att förtryckarna förlorar makten. Sverige har precis om andra länder ett moraliskt ansvar. Jag vill veta mer om hur försvarsministern avser att agera konkret för dessa individer men också för en permanent ordning, så att detta inte upprepas.