Fru talman! Jag får börja med att be om ursäkt för att jag råkade trycka på knappen för instämmande innan jag begärde replik. Monica Haider kan tyvärr inte ta åt sig alltför mycket av att jag instämde i hennes anförande, för det var inte avsiktligt.

Ledamoten Haider nämner bland annat en myndighet i Södertälje och att det skulle vara olyckligt att den flyttar till Stockholm. Det är just den typen av myndighet som Riksrevisionen faktiskt pekar ut, då de myndigheter som hamnat Stockholmsnära inte alls har haft någon gynnsam effekt när det gäller att attrahera jobb på andra platser. Där blir det i stället pendlingsavståndet som så att säga är avgörande. Att myndigheter hamnar nära storstadsregioner pekas alltså ut som en mindre lyckad form av utlokalisering. Det var det ena som jag tänkte fråga hur ledamoten tänker kring.

Sedan nämns även Statens servicecenter. Statens servicecenter är faktiskt något väldigt bra, men om vi har 140 kontor och 290 kommuner börjar landet ändå bli ganska väl täckt. I södra Sverige, där jag har mitt ursprung, är ju en del kommuner extremt små. Man kanske bor i Lomma men vistas i Lund, Malmö eller någon annanstans under dagen, och jag ser inget mervärde i att ha servicekontor extremt nära inpå varandra. Man måste kanske ändå fundera på hur tätt de ska ligga. Är det så att det behövs fler i glesbygd är jag dock inte motståndare till det, och det tror jag inte att regeringen är heller.