Fru talman! Statens bolagsportfölj består av 43 bolag, varav 2 börsnoterade, som är verksamma inom sektorerna basindustri och energi, fastigheter, finans, infrastruktur, tjänster, telekom, konsumenter och transporter.

Flera av bolagen har startats som affärsverksamhet inom myndigheter eller statliga monopol. Flera av bolagen verkar på affärsmässiga grunder på fullt konkurrensutsatta marknader, och 22 av bolagen har ett så kallat samhällsuppdrag.

Kristdemokratin bygger på förvaltarskaps- och subsidiaritetsprincipen. Det innebär bland annat att staten ska vara stödjande och ombesörja det som ingen annan kan ombesörja men som vi behöver som medborgare. Det är en vid skillnad mot de politiska idéer som anser att staten ska göra allt. Jag anser att staten ska fokusera på välfärdens kärnverksamheter och att företagen ska göra det andra.

Statens uppgift bör normalt vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen, inte att äga och driva bolag. Staten är dock en stor företagsägare och kommer att så vara under överskådlig tid, men det finns ingen naturlag som säger att de bolag som ägs i dag ska stanna kvar i statens ägo. Våra behov som samhälle förändras, och utvecklingen går rasande fort. Men när det gäller bolag och bolagsstrukturer är det en seg massa inom statens omsorg.

Kristdemokraterna vill minska det statliga ägandet av bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Offentligt ägande innebär att staten sitter på dubbla stolar genom att vara både domare och spelare i näringslivet. Därför bör företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad drivas i privat regi. När det är möjligt att uppnå ett bra pris ska statliga företag som verkar på konkurrensutsatta marknader säljas i den takt som är bra för företagen, för deras anställda och för oss som stat. Processen, som är komplicerad och omfattande, ska ske på det sätt som skapar störst värde för skattebetalarna och bedrivas i en takt som tar hänsyn till komplexiteten. Vi ska alltså inte bara sälja ut våra bolag hux flux, utan vi ska givetvis göra det med omsorg om hela samhällets struktur.

Jag skulle vilja ta upp ett exempel på ett bolag som man borde överväga att sälja. Min kollega Magnus Jacobsson har skrivit en motion, som behandlas i detta betänkande, om Svensk Bilprovning. Det är ett bolag som jag tycker att det skulle gå alldeles utmärkt att sälja. Det verkar på en fullt konkurrensutsatt marknad och behöver inte vara i statligt ägande längre. Det var bra i en tid då det behövdes, men marknaden som bolaget verkar på ser nu annorlunda ut. Då bör staten också starkt överväga att avyttra det.

Att staten äger bolag på konkurrensutsatta marknader ställer höga krav på tydliga principer. De statliga bolagen ska fokusera på att skapa långsiktiga värden, och staten ska vara en aktiv, professionell och ansvarsfull ägare.

I de fall bolagen har ett samhällsuppdrag ska detta givetvis utföras väl. Det ska också finnas strategiska eller säkerhetspolitiska grunder för ett statligt ägande. De ska redovisas och styras på ett tydligt sätt av staten, så att bolaget vet vad som gäller eller inte för verksamheten.

Regeringens styrning av de statliga bolagen ska ske inom de ramar som riksdagen fastställer. Som vi alla vet finns kanske inte alltid den snabbhet som ett bolag behöver från sin ägare när det är regeringen och riksdagen som styr.

Jag måste säga att jag känner stark sympati med Centerpartiet och Sverigedemokraterna när de i betänkandet önskar en översyn av den statliga bolagsportföljen. Jag tror att det är ett arbete som behöver göras, och jag är övertygad om att regeringen tittar på de bolag vars omvärld har ändrats och som därmed kan säljas utifrån att de jobbar på en konkurrensutsatt marknad fullt ut.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet om 2023 års redogörelse för företag med statligt ägande.