Herr talman! Det har snart gått två år sedan Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina. Orden räcker inte riktigt till för att beskriva vad människorna i Ukraina har tvingats leva med under dessa år. Vilka ord kan beskriva sorgen, rädslan och oron för framtiden?

Poeten Julia Musakovska skriver: Orden som vi griper efter för att bevara om så bara minsta jämvikt när marken rycks undan under våra fötter likt en ranglig pall.

Herr talman! Det är en dyster tid vi lever i. Tvåårsdagen av Rysslands blodiga, fullskaliga invasion av Ukraina närmar sig. Men något slut på Rysslands fruktansvärda attacker går inte att skönja.

Den dystra utvecklingen i världen påverkar även vår säkerhet. Många olika oroshärdar finns där människorna drabbas hårt, och det ger också avtryck i vårt land. Ryssland utgör det allvarligaste och mest direkta hotet mot europeisk och svensk säkerhet på både kort och lång sikt. Hotet inbegriper såväl militära som icke-militära medel. Ryssland har inriktat sig på en långvarig konflikt med väst. Vi behöver stärka vårt totalförsvar och förbereda oss för att utvecklingen kan bli ännu sämre.

Försvarsberedningen har konstaterat att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas. Det kan bli krig även hos oss. Låt oss hoppas att det inte blir så, men inte bara hoppas; låt oss agera för att det inte ska bli så! Låt oss arbeta för fred! Men låt oss också förbereda oss på att det värsta kan hända – inte i dag och inte i morgon men i framtiden, eftersom det inte kan uteslutas.

Det viktigaste vi kan göra nu är att fortsätta stödja Ukraina, som bekämpar sin angripare, och se till att Ryssland förlorar sitt krig. Det har flera talare redan uttryckt. Jag tycker att det är viktigt att vi håller ihop i den här frågan, för det är stora värden som står på spel. Är det den starkes rätt eller en regelbaserad världsordning som ska prägla utvecklingen framåt?

Ukraina försvarar inte bara sitt eget land och sin egen frihet. De försvarar även vår. Var så säkra – om Ryssland vinner kriget kommer de inte att nöja sig med Ukraina.

Så snart vi släpps in som medlemmar i Nato ska vi se till att bli en aktiv och konstruktiv allierad i utvecklingen av Natos avskräckning och försvar. Nato är den viktigaste organisationen för fred. Att lämna alliansfriheten för att delta i det försvarssamarbetet är den största och viktigaste säkerhetspolitiska förändring som Sverige kan göra. Ensam är inte stark, men tillsammans blir vi starka i Nato.

Sverige måste fortsätta bygga upp ett starkt totalförsvar där både det militära och civila försvaret står redo att möta stora svårigheter. Det innebär behov av stora resurstillskott och att andra förutsättningar för både ett starkt försvar och ett gott beredskapsarbete finns på plats.

Att försvaret har varit eftersatt under många år är ju uppenbart. Nu finns bred enighet om att detta ska vändas. Det gäller det militära försvaret och i minst lika hög grad det civila försvaret – sammantaget hela totalförsvaret.

I sammanhanget vill jag också peka på försvarsindustrins stora betydelse och möjligheter. De måste beredas de bästa förutsättningarna att leverera inte minst ammunition.

Många av de motioner vi debatterar här i dag innehåller konstruktiva och kloka idéer som också är på agendan i Försvarsberedningens arbete med att förbereda det kommande försvarsbeslutet. De bör förstås noga vägas samman till en helhet som gör vårt land bättre rustat såväl civilt som militärt.

Min uppfattning är att vi inte bör föregripa det arbete som samtliga åtta partier deltar i. Det sker, vill jag gärna tillägga, i en mycket konstruktiv anda. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslagen i utskottets betänkande.