Herr talman! I debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6, Försvarspolitik och totalförsvar. Låt mig inledningsvis börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Denna debatt sker i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Som tidigare påpekats går kriget i Ukraina om några veckor in på sitt tredje år. Flera av oss här i kammaren hade möjlighet att besöka Ukraina för ett par månader sedan, och en del av oss fick själva se kriget och tala med dem som ingår i ledningen.

Det vi ser, herr talman, är att Ryssland inte bryr sig om krigets lagar och att man ger sig på civila och inte minst elförsörjningen. Vi förstår att kriget sannolikt kommer att bli långvarigt. Vi måste ta in dessa erfarenheter när vi nu ska fatta ett nytt försvarsbeslut. Vårt arbete i Försvarsberedningen ska vara färdigt i april, och sedan ska det fattas ett nytt försvarsbeslut till hösten.

När det gäller erfarenheterna från Ukraina är det första vi måste säga att vi måste fortsätta att hjälpa Ukraina. Vi har en skyldighet moraliskt, men det är också något som påverkar vår egen säkerhet. Om Ryssland skulle vinna får det direkta konsekvenser för vårt land, så vi har all anledning att fortsätta att hjälpa till med det vi kan.

Det vi också behöver ta in är erfarenheterna från kriget i Ukraina, och där ser vi bland annat vikten av drönare som används i Ukraina både som vapen och för att leda eldgivning. Det är också viktigt att kunna skydda sig mot drönarattacker, och detta måste vi implementera på ett helt nytt sätt jämfört med vad som sker i dag inom Försvarsmakten.

Vi måste också förstå ammunition. De fredstida prognoserna för svenskt vidkommande och för Europas vidkommande har visat sig vara alldeles för låga. Vi måste nu se till att vi får en helt annan produktion av ammunition för att klara både försvaret av Sverige och försvaret av Europa men också fortsätta att hjälpa till i Ukraina.

När det gäller vår egen roll ser vi fram emot att inom kort få godkännande så att det blir klart med Natomedlemskapet. Vi förstår att vi behöver se till att de luckor som finns i vår del av världen fylls. Vi måste bland annat hjälpa till så att det blir en helt annan möjlighet när det gäller armén. Vi behöver se till att försvarsbeslutet från 2020 inte försenas utan snarare skyndas på.

Utöver att se till att det beslut som togs inte försenas behöver vi få de tre brigaderna på plats 2030. Vi behöver snarare plussa på, för vi behöver kunna hjälpa till med arméstridskrafter för försvaret av Finland men också av Baltikum. Detta är ett ansvar som vi behöver ta, för vi vet att det finns en brist på markstridstrupper i vår del av världen. Vi kan se till att det stärks upp där. Som närmaste granne måste vi se oss själva i spegeln, och om det värsta skulle hända och ett krig skulle uppstå, herr talman, möjliggör våra resurser att vi kan få hjälp av andra Natoländer.

Vi behöver också stärka vår marin. Det handlar om att vi behöver fler ytstridsfartyg. Vi behöver se till att vi både i fred och i kris, och i värsta fall krig, kan skydda handeln på Östersjön, både till Baltikum och till Finland. Göteborgs hamn är den viktigaste hamnen inte bara för vårt land utan också för Norden. Här finns fortfarande mer att göra för att kunna svara upp, både för vårt eget land och som medlemmar i Nato.

Herr talman! Vi har ett bra flygvapen, men vi behöver se till att det finns mer vapen och ammunition och också att bassystemet fungerar fullt ut så vi kan flytta ut våra flygplan och ha bastrupp så att vi kan använda våra Jas-plan på bästa sätt, så som behövs.

Allt detta kommer att kosta en hel del pengar, och vi ser att försvarsanslagen behöver fortsätta att öka. Vi har under lång tid underpresterat och legat på runt 1 procent, och nu ser vi hur våra grannländer i Baltikum – Estland, Lettland och Litauen – ligger på 2 ½ procent, medan Polen ligger på över 4 procent. Det gör de därför att de ser att det ligger en fara i dröjsmål. Det kan vara så att vi, vilket de menar, bara har tre, fyra eller fem år på oss.

Därför är det viktigt att vi nu ser till att öka försvarsanslagen. Och det som vi med säkerhet kan säga är att 2 procent kommer att bli golvet och att vi sannolikt behöver höja anslagen så att vi kan betala de satsningar som krävs.

Herr talman! Med dessa ord vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.