Herr talman! Den positiva tolkningen av detta är att vi i stort sett är överens. Den andra tolkningen kan vara att den obotfärdige alltid har någon form av förhinder.

Detta är så tydligt, och det har varit det under en längre period. Vi har, i förhållande till regeringen, tagit upp detta med statliga garantier både för Ukraina och för att man ska kunna komma igång mer här i Sverige. Vi har också tagit upp att den EU-produktion som det har tagits initiativ till inte håller – den räcker inte. Vi har pekat på detta under en längre tid.

Behovet av ett omfattande utredningsarbete om det ena eller det andra kan ju diskuteras. Jag hoppas att Försvarsberedningen så småningom kommer fram till någonting som vi kan vara överens om, men det går också att göra saker i riksdagen om man vill.

Detta är tydligt motiverat i de olika förslag som vi har lagt fram. Här i dag har jag berättat vad det innebär i konkret mening och vad vi vill att man ska öppna för. Detta är inga förslag som på något vis är orealistiska – de är sedan tidigare levererade i regeringssammanhang.

Det framstår på något vis som att man vill fördröja processerna. Framför allt den del som rör Ukraina är inte någonting som egentligen behöver hanteras i Försvarsberedningen, utan detta behöver hanteras omedelbart i regeringen och riksdagen.

Jag tycker att Püss öppnar för en långdragenhet som inte är nödvändig. Om man hade lyssnat på oss skulle detta ha kunnat lösas betydligt tidigare. Det är av väsentlig betydelse. I den internationella debatten – framför allt i den europeiska – är det inte bara vi som säger detta, utan det sägs i parlament efter parlament runt om i Europa, framför allt från de krafter som vill stödja Ukraina.