Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Det har om bara några få dagar gått två år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, och kriget fortsätter med stort lidande för det ukrainska folket. Förlusterna är enorma med hundratusentals skadade och dödade på båda sidor.
Ryssland har brutit i stort sett alla internationella överenskommelser och avtal och har inte ens dragit sig för att attackera civila mål, till exempel sjukhus. Den ryska regimen verkar inte dra sig för något när det gäller att underkuva Ukraina. Därför är det viktigt inte bara att Ukraina segrar i detta krig utan också att Ryssland förlorar.
Om den ryska regimen känner att den går segrande ur en framtida vapenvila kommer den ryska björnen att vila endast ett litet tag och därefter ge sig på nästa land. Det får givetvis inte ske. Därför måste vi fortsätta att stå bakom Ukraina och dessutom fortsatt arbeta med att få resten av världen att samla sig runt stödet för ett fritt Ukraina.
Herr talman! Regeringen lanserade 2023 ett initiativ för att höja förmågan och takten för innovation inom försvarsindustrin. Försvarsinnovationsinitiativet ska genom ökad och fördjupad samverkan inom och mellan näringsliv och myndigheter i flera olika sektorer skapa mervärden. Syftet är att stärka Sveriges försvars- och säkerhetsförmåga samt att öka konkurrenskraften i försvarsindustrin.
Nu arbetar man med att identifiera vilka förutsättningar och verktyg som behöver utvecklas för att ytterligare stärka försvarsindustrin i Sverige genom att höja innovationsförmågan. Exempel på frågor som lyfts upp är upphandling, Nato, samverkansfaktorer, testbäddar och EU:s finansieringsinstrument – för att vi sedan ska kunna ta konkreta politiska beslut. En logisk fortsättning på detta är nu att arbeta med att ta fram en försvarsindustristrategi för hur vi tillsammans med industrin ska arbeta för att stärka Sveriges försvarsförmåga.
När det gäller väsentliga säkerhetsintressen – alltså det som i dag inkluderar stridsflyg, undervattensteknologi samt krypto och sensorer – är det uppenbart att detta måste utvidgas, inte minst med anledning av vad vi ser från kriget i Ukraina. Men att föregripa Försvarsberedningens slutrapport känns inte som en bra väg att gå. Detta är för viktigt för att man inte ska kunna vänta till i april när rapporten kommer.
På forsknings- och utvecklingsområdet behövs det en total reformering, inte minst i fråga om synen på försvarsindustrin i stort. Sverige har både en rätt och en skyldighet att försvara sig mot yttre hot. För att det ska vara möjligt behöver vi försvarsmateriel. Att då, som vissa aktivistiska fondförvaltare gör, aktivt avstå från att investera i försvarsindustrin tycker jag är högst anmärkningsvärt. Jag undrar hur många fondkunder eller pensionssparare som är medvetna om denna märkliga prioritering.
Behovet av en stark och vital försvarsindustri har aldrig varit större. I stort sett alla länder i Europa behöver rusta upp sina försvarsmakter. Samtidigt är Ukraina i fortsatt stort behov av vapen och ammunition. Branschens största problem just nu är att den inte kan tillgodose alla önskemål.
Nya fabriker måste byggas. Fler måste anställas. Den snabba expansionen kräver kapital från banker och andra riskvilliga investerare. Detta underlättas inte av att det fortfarande finns förvaltare, myndigheter, kommuner och regioner som bojkottar denna viktiga bransch.
I det sammanhanget är det också viktigt att peka på både vår lagstiftning och våra olika myndighetsprocesser.
Under de senaste åren har fred varit norm, och jag är gärna den första att säga att jag innerligt önskar att det kunde få fortsätta att vara så. Men tyvärr ser inte verkligheten ut på det sättet. Kriget i Ukraina är det tydligaste beviset på att vi måste vara förberedda på någonting annat. I militära sammanhang talar vi om tre konfliktgrader: fred, krig och gråzon. Den tydligaste är krig. Gränsen mellan fred och gråzon är betydligt svårare. Gråzon är det läge som gäller mellan krig och fred, där vi utsätts för olika påverkansoperationer som är avsedda att störa vårt samhälle på olika sätt.
Den lagstiftning vi har är i stort sett anpassad till fred och dessutom en bestående sådan. Vi har även lagstiftning i händelse av krig, men vi har ingen för gråzon, där vi befinner oss just nu.
Vi arbetar för fullt med att stärka vår försvarsförmåga. På samma gång är varken våra lagar eller, kanske än mer viktigt, våra processer för att hantera en upprustning på plats. Jag har fått höra ett en nybyggnation inom Försvarsmakten kan ta uppemot tio år från tanke till att det går att flytta in. Ammunitionstillverkaren Nammo meddelade för en tid sedan att det kan ta fem år att få en ny produktionslinje på plats. På samma gång vill jag påminna om att andra världskriget var över på just fem år.
Dessa processer måste snabbas upp. Våra myndigheter måste se över sina rutiner och börja prioritera bättre, så att vår försvarsförmåga kan stärkas i dag och inte om tio år.
Avslutningsvis, herr talman: Försvarsbudgeten har dubblerats på fyra år och tredubblats sedan 2014 – från 40 till 60 till 126 miljarder. Det är starkt och visar på den riktning som vi behöver gå i. Men nu är det inte tid att klappa oss själva på axeln. Nu måste vi fortsätta att omsätta dessa pengar i ökad förmåga och stärkt motståndskraft och beredskap. Takten i förmågehöjningen ska ökas, främst i det civila försvaret. Kommuner, regioner och näringsliv måste vara med på tåget. Det är så vi bygger Sverige starkt igen. Det är så vi bygger Sverige säkrare, grönare och friare.
(Applåder)