Herr talman! Jag får tacka ledamoten Anstrell för den viktiga frågan.

Jag skulle föreslå regeringen att ta kontakt med kommunledningen och kommunstyrelsens ordförande Mats Taaveniku i Kiruna och sätta sig ned och säga att på grund av de sakskäl som föreligger med Malmbanan, Esrange, värdlandsstödet och Kirunas strategiska roll i förhållande till Finland och Norge när det gäller försvaret av Nordkalotten och aktiviteten som är nödvändig vid gränsen har vi faktiskt som ambition att planera ett regemente här och en långsiktig förbandstillväxt. Hur ska vi tillsammans fixa det här tillsammans för att kunna ordna alla faciliteter kring Kiruna?

Jag tror att det är de väldigt tunga och viktiga militärstrategiska skälen som måste avgöra vilken ambition man har. Men sedan kan man naturligtvis som politiker börja med listan över hinder och så komma fram till att någonting är omöjligt.

Jag tror att man både kan titta på hur man löser personalförsörjningen långsiktigt i ett särskilt område genom särdiskussioner inom Försvarsmakten och dess ledning, och jag tror att man kan lösa väldigt mycket ihop med Kiruna kommun.

Efter många år i politiken och framför allt med många års regionalpolitiskt engagemang kan jag konstatera att det oftast finns ett borgerligt motstånd och framför allt ett högermotstånd mot sådant som handlar om utlokalisering i olika sammanhang, med just de här argumenten i bostadsfrågan: Hur ska man få folk att flytta dit? Går det att leva där? Är det intressant? Är det attraktivt?

Dessa frågor kommer alltid upp, så jag är inte förvånad över ledamoten Anstrells fråga i det här sammanhanget.

Men det krävs också någonting som heter vilja, och det krävs någonting som heter hänsyn till realiteterna. I det här fallet handlar det om de militärstrategiska realiteterna. Vi har också tidigare haft regemente i Kiruna, så det är liksom ingen nyhet. Men det är en strategisk utpost där det av militära skäl är väl motiverat att göra detta.

(Applåder)