Fru talman! Jag börjar med ett citat: "Rotavdraget . är inte effektivt utformat. - - - För att öka kostnadseffektiviteten bör regeringen sänka gränsen för hur stora avdrag som får göras, samt använda effektivare sätt för att motverka svartarbete och annan arbetslivskriminalitet."

Det är inte jag som säger detta, och det är inte Sofie Eriksson som säger det. Det är Riksrevisionen, och tydligare än så kan det väl knappast sägas.

Sverige befinner sig i flera parallella kriser: Vi har ett försämrat säkerhetsläge, en eskalerande klimatkris och en vargavinter för hushåll och företag. Vi har kris i sjukvården och en mycket svår bostadskris. För att lösa bostadskrisen behöver vi bygga mer - fler bostäder där fler människor kan bo - men vi renoverar kåkar som redan fungerar. Med tanke på vad Sofie Eriksson precis sa lär det vara ganska fina och välfungerande kåkar som blir ännu finare. Det är inte väl använda resurser.

Dessutom är risken överhängande att de problem som är särskilt svåra i bland annat byggbranschen eskalerar. Människor far illa på svensk arbetsmarknad; vi måste vara klara över det. Det är bristfällig skyddsutrustning, svarta löner, falska arbetsgivarintyg och i vissa fall ren människohandel. Och då har jag inte ens nämnt alla de pengar som läcker ut ur systemet varje dag. Jag undrar på riktigt hur finansministern kan låta detta fortgå på hennes skift. Vems intresse tjänar rotavdragen med nuvarande utformning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska inte heller glömma att allt hänger ihop. Jag har sagt det förut, och det bär lite emot att säga det igen, men jag tror att det är viktigt: Den som säger sig vilja försvåra för gängen och driva bort organiserad brottslighet - vilket jag och mina kollegor vill och vilket jag tror att finansministern ganska många gånger har sagt sig vilja - måste också bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det är där det händer. Att höja taket för avdrag utan att också adressera riskerna för fler arbetsplatsolyckor, fler som exploateras och utnyttjas, fler skattebrott, mer dubbel bokföring och en eroderande legitimitet för skattesystemet är ärligt talat djupt oansvarigt.

Den som ingen bostad har får vackert vänta till senare för att den som redan har ska få renovera mer. Är det verkligen rimligt? Är det rättvist? Jag tror att detta är en farlig väg att gå. Jag tror att det är farligt för att det ökar klyftorna mellan den som har och den som inte har i vårt land. Jag tror att det är farligt för att skattesystemet förtjänar bättre, mer effektiva åtgärder. Jag tror inte heller att vi har råd att avvara en enda skattekrona givet de utmaningar som svensk välfärd har.

Jag undrar därför verkligen: Vilka är åtgärderna för att komma till rätta med arbetslivskriminaliteten? Den är nämligen en överhängande risk redan nu, och med ett höjt tak ökar den ytterligare.