Herr talman! För att först säga det uppenbara: Ju fler medlemsstater, desto potentiellt svårare är det att komma överens, naturligtvis. Detta är inget skäl att inte ha ett stort, brett Europa där många kan enas, men så är det. Det kräver ganska mycket fotarbete och att man vet vad man vill men är pragmatisk när det gäller lösningar. Det kräver att man knyter allianser med andra, som fler länder i sin tur kan haka på. Och det kräver ibland ett mått av klarspråk och lite tuffhet.

Det är alltså inga konstigheter, men detta är komplicerade saker. Och det tycker jag bara visar vikten av det vi har lärt oss, inte minst nu under ordförandeskapet: att vara med tidigt i processerna och lyssna in även dem som har invändningar så att man i görligaste mån kan ta hand om deras invändningar och ändå nå enighet. Det här är svårt, men så är det. Alternativet är att inte lyckas med någonting, så jag tycker ändå att detta är bra.

När det gäller QMV, kvalificerad majoritet, har vi i Sverige lätt att enas om att vi just i utrikespolitiken skulle kunna tänka oss att frångå enigheten. Andra länder tycker precis tvärtom. De kan tänka sig att i beskattningsfrågor frångå enigheten och tillämpa kvalificerad majoritet; det skulle vi inte alls tycka. Vi får nog alltså leva med att olika länder kommer att tycka olika om att eventuellt frångå principen.

Detta är fördragsfrågor som kommer att aktualiseras när EU så småningom växer och får fler medlemmar - kanske redan när Ukraina och Moldavien blir medlemmar. Frågan är alltså inte på något sätt stängd, men ingen ska tro att vi kommer att få igenom just vår svenska linje.

Allra sist, herr talman, vill jag säga att jag uppskattar den väldigt breda enighet vi hade i EU-nämnden och det konstruktiva tonläget där. Efter en lång natts förhandling fick jag förra gången ett mandat från EU-nämnden. Precis det har jag använt, och efter en kort diskussion kunde vi enkelt enas om ingångsvärdena denna gång; det uppskattar jag och sätter stort värde på.