Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Europeiska rådets beslut avseende Ukraina är minst sagt välkommet - en lättnad, var det någon som sa, och så är det verkligen. Det är också, precis som statsministern sa, en viktig och stark signal, inte bara till Ukraina och USA utan kanske främst till Ryssland. EU:s stöd är helt oumbärligt för att säkerställa att Ukraina inte bara lyckas stå emot Rysslands aggression utan också faktiskt vinner kriget. I ett geopolitiskt läge där USA har svårigheter att samla majoritet för mer stöd till Ukraina är det viktigare än någonsin att EU står enat.

Men det är uppenbart att processen med att få igenom stödet till Ukraina är sårbar även inom EU. Ett enskilt medlemsland kan genom sin vetorätt förhindra viktiga utrikespolitiska ställningstaganden. Vid det öppna EU-nämndsmöte som föregick det möte som statsministern sedan var på i Bryssel frågade min partikollega Joar Forssell om synen på kvalificerad majoritet eller, om man så vill, vetorätten. Liberalerna har under lång tid drivit på för ett avskaffande av vetorätten i utrikespolitiken. Men så länge nuvarande ordning råder står EU i ett läge där situationer som den vi nu har sett kan uppstå igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Med tanke på att fler beslut om stödet till Ukraina och sanktioner mot Ryssland kommer att behöva tas i framtiden och europeisk enighet är av största vikt undrar jag lite hur vi kan undvika att sådana situationer uppstår i framtiden. Statsministern var lite inne på detta i inledningen av sin återrapport men får gärna utveckla resonemangen något.