Herr talman! Först bara för att bekräfta: Jag tror att det är min danska kollega Mette Frederiksen som brukar säga apropå det berömda begreppet war fatigue, alltså krigströtthet, att inget annat land har rätt att tala om krigströtthet så länge inte Ukraina är krigstrött. Det är ett viktigt påpekande, och det tycker jag att vi visade här.

Vi har som sagt varit bortskämda med en kanske oväntad transatlantisk enighet sedan den 24 februari 2022. Det var inte självklart att den skulle vara så stark. Vi har ju haft långa perioder där ibland europeiska länder och ibland USA har uttryckt tvivel om den starka transatlantiska länken sedan efterkrigstiden. Nu har vi bevisat motsatsen.

Jag tror inte att man ska ropa hej här. Det är en mycket bred diskussion i USA. Men vi vet vad vi tycker, och det är förpliktande för Europa.

Iran diskuterade vi faktiskt inte alls på något annat sätt än att det är väl känt att andra agerar by proxy, som man säger, eller med iransk inspiration på ett destruktivt sätt i regionen. Det är alla medvetna om. Alla är också medvetna om att ingen vill eskalera detta till ett storskaligt krig i regionen. Det är illa nog som det är. Det är säkert också det som gör att USA:s respons på förfärliga angrepp på amerikaner är relativt varsam. Man vill inte eskalera, men man kan inte låta de här grupperna göra vad som helst. Just nu är det allra tydligast i Röda havet.