Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag vill inleda med att uttrycka min lättnad över att EU:s ledare den här gången kunde fatta ett enigt beslut om den fleråriga budgeten och det så viktiga ekonomiska stödet om 50 miljarder euro över fyra år till Ukraina. Det är verkligen välkommet och viktigt. Det är sannerligen en styrka när EU kan leverera lösningar på stora och svåra utmaningar. EU visar att vi är beredda att ge ett uthålligt stöd till Ukraina så länge som det krävs.

Jag är också väldigt lättad över att det inte blev som statsministern befarade på samrådet inför Europeiska rådet: att EU:s ledare bara skulle lyckas enas om ett ettårigt stöd till Ukraina för att gå Ungern till mötes. Det hade varit dåligt, och det hade skapat en stor osäkerhet kring EU:s förmåga att stötta Ukraina i ett mycket känsligt läge.

Nu blev det ett enigt och långsiktigt beslut. Det är väldigt välkommet. Nu måste det också vara av högsta prioritet att statsministern tillsammans med andra EU-ledare gör allt i sin makt för att få fart på produktionen av ammunition så att EU kan leverera också på det löftet till Ukraina.

Avslutningsvis ser jag det som nödvändigt att ställa en fråga till statsministern mot bakgrund av att uppgörelsen i torsdags innehöll skrivningar om tillämpningen av villkorlighetsmekanismen. Hur tolkar statsministern denna skrivning om villkorlighetsmekanismen i slutsatserna, som alltså var nödvändig att lägga in för att man skulle kunna komma överens?