Fru talman! Jag tackar än en gång Hanna Westerén för debatten. Det är viktigt att lyfta upp dessa frågor och påminna om hur det ser ut på många ställen runt om i Sverige.

Jag tror att jag sa det förra gången, men när jag är ute och kvällspromenerar - vilket jag ofta är - tittar jag ofta in i lägenheter. Nu låter det kanske som att jag går runt och kikar in i lägenheter, men när man går förbi lägenheter och hus ser man in i dem. Då tänker jag: Det ser prydligt och vackert ut i det där fönstret, men jag undrar hur det är där inne.

I vissa familjer är det fantastiskt, men i väldigt många familjer finns det ett mörker. Det kan vara kvinnor som misshandlas eller kvinnor som utnyttjas i lägenheter både runt om i Stockholm och runt om i Sverige. Arbetet för att hjälpa de kvinnorna ut ur prostitution och ut ur utsatthet är ett arbete som vi alla här inne tar på stort allvar. Jag vet att detta i grunden inte är en partiskiljande linje utan att vi alla gör vad vi kan. Vi kan också göra mer.

Jag vill passa på att tacka alla olika typer av ideella organisationer, som Talita och andra, som jobbar med de utsatta offren och gör livet bättre för dem. Vi har alla ett ansvar - inte minst det offentliga, som jag sa. Vi behöver också stötta de ideella delar som faktiskt ofta har lättare att komma nära dessa kvinnor.

Jag tackar för debatten. Vi kommer såklart att återkomma. Otålighet är bra! Det kommer att leda till någonting gott, tror jag.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.