Fru talman! Jag ägnade väl 10-15 sekunder åt att konstatera att det har gått för långsamt. Sedan ägnade jag resterande tre minuter åt att berätta vad regeringen faktiskt gör - ett axplock av de ungefär 80 åtgärder vi har hunnit med under det första året i regeringsställning.

Men låt mig börja med att förklara, eftersom det tycks finnas oklarheter där, hur ansvaret är fördelat i regeringen och hur regeringen bedriver sitt arbete. Detta borde inte komma som en överraskning för ett parti som har innehaft regeringsmakten under ett antal mandatperioder. Man kan tycka att de borde veta ungefär hur Regeringskansliets arbete fungerar.

Men det fungerar alltså på så sätt att vi har ett antal departement med tillhörande statsråd som ansvarar för specifika sakområden. Civilt försvar är den mest tvärsektoriella fråga som vi har att hantera i samhället eftersom det handlar om att hela samhället ska kunna fungera under stora påfrestningar. Och det är precis som ledamöterna säger: Både telekommunikationer och sjukvård är omistliga delar av det civila försvaret.

I Regeringskansliet är arbetet så fördelat att respektive minister har ansvar för beredskapsfrågorna inom sitt departement. Det är anledningen till att sjukvårdsministern var här tidigare och svarade på frågor om arbetet med sjukvårdens beredskap. Det är också anledningen till att civilminister Erik Slottner tidigare har svarat på interpellationer rörande PTS. Så ser arbetet ut.

Jag ansvarar för sektorn skydd av civilbefolkningen och har det samordnande ansvaret för arbetet med civilt försvar i hela Regeringskansliet och ser också till att vi har en ändamålsenlig och fungerande totalförsvarsplanering i Regeringskansliet.

Fru talman! Problemet är att dessa frågor historiskt inte har varit prioriterade på respektive sakdepartement. Nu ser vi en stor skillnad på det området. Bland annat driver sjukvårdsministern på och ger Socialstyrelsen en lång rad uppdrag när det gäller att arbeta med kriget som den dimensionerande hotbilden. Detta har alltså inte skett systematiskt tidigare.

Men jag ska då försöka svara på Linus Skölds konkreta fråga: Är det rimligt? Nej, det kan man verkligen diskutera. Det är jag den förste att hålla med om. Problemet är bara att vi på detta område är bundna av ett EU-regelverk som ställer detta som tvingande krav av konkurrensskäl.

Jag utesluter inte att vi behöver driva ett arbete för att se över frågorna om tillgängligheten i mobilmaster. Vi ska samtidigt vara medvetna om att dessa krav är dimensionerade för att man ska klara 80-90 procent av alla strömavbrott. Det är därför man naturligtvis måste väga kostnaden för den personliga hemberedskapen mot att ha redundans som täcker en ännu större andel av alla strömavbrott. Men jag är den förste att hålla med om att den frågan verkligen kan behöva diskuteras.