Fru talman! Ja, vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Vi behöver ta ett större ansvar för det civila försvaret, och vi är överens om det. Frågan är hur och om vi verkligen tycker att vi tar det ansvaret.

Jag vill börja med att säga att jag älskar det kommunala och regionala självstyret. Jag tycker att det är jättebra. Jag tycker inte att det är några större svårigheter med att avgöra vem som har ansvaret. Men om man ställer höga förväntningar på regionerna och kräver saker av dem måste man också ge resurser. Det hänger ju ihop. Man kan inte säga att regionerna ska göra en sak och sedan inte ge dem förutsättningarna att klara av detta. Det gör man ju inte i dag.

Jag vill också säga någonting om det här med vårdplatserna och att vi inte pratar om bara sängplatser. Precis som ministern är inne på här handlar det om kapacitet. Den behöver stärkas, men det går inte heller när man inte får tillräckliga resurser.

Återigen: Jag är bekymrad över den vårdkris vi har. Vi kan inte öka vårdkapaciteten när inte regionerna får förutsättningarna att göra det. Minst 600 färre anställda i Östergötland kommer inte att stärka vården. Minst 600 färre anställda i Östergötland kommer inte heller att stärka uppbyggnaden av det civila försvaret.

Jag är orolig. Jag känner att jag kommer att fortsätta vara lite orolig, men jag tackar ändå för debatten. Jag tycker att det är viktigt att vi talar om både vården och det civila försvaret, för det är väldigt viktigt både nu och i framtiden.

(Applåder)