Fru talman! Jag börjar med att konstatera att ledamoten Patrik Björck har varit ledamot väldigt länge. Och den formulering som ledamoten upprepade flera gånger är någonting som varje regering har att hantera och som ytterst bestäms av personal i Regeringskansliet, det vill säga var en fråga hamnar. Även om en ledamot har skrivit till en minister är det kanske en annan ministers ansvarsområde.
Jag har själv som riksdagsledamot varit med om att jag tyckte att en viss minister borde besvara min fråga. Men sedan kom det en annan minister och besvarade den. Det är helt enkelt bara en följd av hur Regeringskansliet alltid behandlar frågor oavsett vem som sitter i regeringsställning.
Fru talman! Eftersom ledamoten Patrik Björck inte vill diskutera med mig kommer jag nu att övergå till att ta upp det som ledamoten Eva Lindh och ledamoten Marcus Wennerström lyfte fram, vilket var mycket intressanta saker.
Jag ska börja med situationen när det gäller regionerna och deras ansvar. Jag tycker att det är en essentiell och nödvändig diskussion. Det är klart att regionerna som enligt lag ska ansvara för sjukvården inte är några underleverantörer till staten. Nej, det är de inte, utan de har ett eget ansvar att enligt lagarna fatta de beslut som de finner nödvändiga för sina invånare utifrån det mandat som de får av väljarna och utifrån den skatt som de väljer att ta ut. Därför är det viktigt, också i den diskussion som vi nu har i den parlamentariska kommitté som behandlar frågan om ansvaret för vården, att så länge sjukvården är en regional fråga är det regionerna som har ansvaret för den.
Men detta tar inte bort regeringens ansvar att också stötta när det är svårt. Precis som ledamoten Eva Lindh lyfter fram är det nödvändigt, fru talman, att staten finns där och stöttar när det inträffar speciella händelser.
I höstas var det tydligt att inflationen fick konsekvenser för regionerna. De hade påverkat detta på så sätt att de själva hade skrivit på pensionsavtalet. Men att inflationen ökade nu berodde på en lång rad händelser i världen som påverkade dem under en kortare period. Då behövde de ett särskilt stöd för att klara situationen. Och de skrev själva, som jag refererade från SKR:s ekonomirapport, att det är en tillfällig situation. De bedömer alltså att regeringen kommer att lyckas få ned inflationen så att vi kan återgå till vanliga förhållanden, och de tror att de 2025 är tillbaka till en mer normal situation. Då är det nödvändigt att regeringen går in och stöttar som vi gjorde med ett särskilt sektorsbidrag. Det är inte bra i sig eftersom det är tillfälligt. Men det gavs för att de skulle klara kostnaderna på grund av inflationen 2024, och vi vill att de kostnaderna ska gå ned.
Det som vi behöver titta vidare på är både den akuta situation som vi har för sjukvården i dag och den situation som är kopplad till Försvarsberedningens rapport. Där behöver vi öka vår kapacitet väsentligt.
Fru talman! Regeringen tittar nu både på den akuta situationen som vi följer väldigt noga och på det som Försvarsberedningen föreslår. Försvarsberedningen skriver att vi i praktiken ska fördubbla vår vårdkapacitet vid ett väpnat angrepp eller vid krig. Vi behöver förstås gemensamt titta på vad som menas med dessa skrivningar och vad de i praktiken innebär. Men det handlar om en väsentlig kapacitetsökning. Därför arbetar vi nu med både den akuta situationen och det som är föranlett av Försvarsberedningens rapport och förslag. Partierna är också eniga om att det är på detta sätt man ser på sjukvården.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen kommer att återkomma i båda frågorna och ge besked, för även om ansvaret ligger hos regionerna är det nödvändigt att regeringen stöttar i den mycket tuffa situation som just nu råder för samtliga regioner i Sverige.