Fru talman! För ett par veckor sedan, som vi nyss var inne på, stod vi här och hade en debatt om den kris som den svenska sjukvården står inför. Syftet med den debatten var ganska enkelt, för vården har ett egenvärde. Vården ska finnas för dem som bor i Sverige, oavsett den hotbild som vi nu står inför. Men det går inte heller att se vården helt separat från de omvärldshändelser som sker.
Det går att konstatera att när Jimmie Åkesson, Johan Pehrson, Ebba Busch och Ulf Kristersson hamnar vid rodret blir det kris. Och krisen är framkallad enbart av en oansvarig ekonomisk politik som prioriterar sänkt skatt före fungerande välfärd. Konsekvensen blir, som vi hörde då, nedskärningar. Det blir sämre tillgänglighet och sämre patientsäkerhet. De konkreta exemplen var många i den debatten, men jag kan exempelvis lyfta fram att akuten i Köping ser ut att behöva stängas. Det får tydliga konsekvenser.
Detta går på tvären med de utredningar som har tagits fram om hälso och sjukvården och behoven vid höjd beredskap. När vårdpersonal varslas i tusental får det en direkt konsekvens för vårdens förmåga att leverera även vid höjd beredskap.
När vi förra veckan hade nöjet att debattera med just Carl-Oskar Bohlin var vi överens om att kontinuitet bygger på en fungerande vardag, och vi var överens om att robusthet också bygger på en fungerande vardag.
Den retoriska frågan blir då: Speglar sjukvården i dag, i vårdkrisen, den fungerande vardag som regeringen ser framför sig ska fungera även i kris?
Men vårdkrisen har ytterligare dimensioner när det gäller beredskapen. Besluten om de åtgärder som vidtas fattas, precis som statsrådet säger i sitt svar, regionalt. Konsekvenserna blir nationella.
Eftersom försvarsförmågan för Sverige är en nationell och statlig fråga blir min oro i detta läge att regeringen ser ut att abdikera från det ansvar som regeringen faktiskt har och i stället skjuter över försvarsbeslut till regionala politiker med beskattningsrätt, för att låna statsrådets ord.
Svenska folket förtjänar en regering som vill ta det ansvar som åligger den. Och min förhoppning, fru talman, är att statsrådet därför kan svara på frågan: Vem tar ansvaret för att de nedskärningar som nu genomförs inte försämrar landets förutsättningar att försvara sig mot ett väpnat angrepp?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
(Applåder)