STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Världen befinner sig i en klimatkris, och 2023 uppmättes som det varmaste året hittills sedan mätningarna började. Av detta märktes i stort sett ingenting i den klimathandlingsplan som regeringen presenterade i december. I stället för att man tar tag i problemen leder regeringens politik till ökade utsläpp av koldioxid - omkring 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till 2030 - när vi i stället behöver minska på utsläppen. Det blev ingen klimatplan; det blev en utredningsplan.

Däremot, fru talman, är jag överens med regeringen om behovet av att bygga ut svensk elförsörjning. Totalt sett ser vi att behovet av el sannolikt kommer att fördubblas framemot 2040-2045. År 2023 producerade Sverige 170 terawattimmar, varav 20 procent gick på export netto. Fram till 2045 beräknas vi behöva åtminstone 300 terawattimmar själva. Det behövs för att klara elektrifieringen av fordonsflottan, produktionen av fossilfritt stål, tillverkningen av batterier med mera. Förutsättningen för att klara den gröna omställningen är alltså en ordentlig utbyggnad av fossilfri och förnybar elproduktion.

Alla fossilfria källor behövs; det har även regeringens företrädare sagt. Men frågan utifrån interpellationen är ändå om de verkligen menar det. Det råder stor konsensus om att land- och havsbaserad vindkraft är den energikälla som har störst potential på kort och medellång sikt att växa ordentligt. Kanske kan vi ha ny kärnkraft om 10, 15 eller 20 år, men fram till dess måste fokus ligga på att släppa fram det som är möjligt. Och där spelar den havsbaserade vindkraften en helt avgörande roll.

Det var därför med bestörtning som branschen mottog beskedet om de förändrade villkoren när regeringen beslutat att kostnaderna för att ansluta de nya parkerna till stamnätet skulle belasta projekten i stället för Svenska kraftnät, så som det var sagt sedan tidigare i Energiöverenskommelsen. Detta betecknades med rätta som en del i det kulturkrig som Tidöpartierna har bedrivit mot vindkraften där ledande företrädare har ägnat valrörelsen åt att polarisera mellan kraftslagen och benämnt vindkraften i termer av oändliga stålskogar av vindkraftverk som ska tryckas på svensken.

Den 2 december frågades Vattenfalls vd Anna Borg ut i Ekots lördagsintervju och meddelade då att det inte alls är säkert att deras havsbaserade vindkraftsprojekt kommer att bli av utifrån de nya förutsättningar som regeringen nu gett. I första hand talade Anna Borg om just Kriegers flak, som statsrådet nämnde, som är tänkt att producera 2,7 terawattimmar. Men i förlängningen handlar det också om det stora projektet Kattegatt Syd utanför Hallandskusten med en tänkt produktion på 5 terawattimmar.

Anna Borg förslog även en lösning som statsrådet är väldigt tydlig med att man inte har tänkt använda sig av. Den går ut på att exploatören bygger anslutningarna och sedan säljer dem till Svenska kraftnät, så som har gjorts i andra länder.

Min andra fråga handlade om vad regeringen tänkt göra för att säkra utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften i Kattegatt och i övriga delar av landet. Där tycker jag att svaret var något otydligt. Jag återkommer därför till frågan: Vad avser regeringen att göra för att säkra den nödvändiga utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften?